Izabella Jarvandi: Förändring erfordrar mer än bara regeringsskifte
Det så kallade blågula blocket tappar folkets förtroende enligt flera opinionsmätningar publicerade i förra veckan. Detta är något som vi på Svenska Morgonbladet skrivit om tidigare. Moderaterna Sverigedemokraterna har tappat två procent vardera enligt exempelvis samtidigt som Sossarna ökar med tre procentenheter, från sina 31 till 34 procent.
De rödgröna partierna leder alltså med 53 procent i jämförelse det de blågula partiernas 45 procent. KD. Liberalerna ligger till och med under spärren med sina ynka tre procent. SCB:s undersökning uppvisar en liknande trend även om inte de exakta siffror är de samma. Frågan är hur detta kommer sig? Om ni frågar mig var det inte annat än väntat.
Nog för att jag, som konservativ och invandringskritisk, blev glad över att vi tillsammans har kunnat visa omvärlden att sunt förnuft fortfarande lever och frodas i Sverige. När jag vaknade upp efter att ha vakat över valet var det första jag frågade mina kollegor ”Har jag vaknat upp till en blå seger?” Samtidigt står jag strikt fast vid den bild jag hade innan valet om att det är inte är genom att rösta som vi kommer förändra Sverige.
Det svenska samhället behöver inte bara ett regeringsskifte – med facit i handen kan vi konstatera att det inte räckte. Löften om högerns sänkta skatter visade sig vara ett svek. Åtgärder mot massinvandringen, som är SD:s älskade hjärtefråga, har vi inte fått höra ens ett knyst om. Tvärtom väntas fler migranter komma till Sverige, och skatterna består. Skatten på ISK höjs, plastpåseskatten är kvar och inkomstskatten är densamma. Bensinpriserna sänkte man med några öre per pump och ska dessutom indexera upp den skatten med inflationen vid nyåret. Kommer de som tyckte att Moderaterna och Sverigedemokraterna var det minst dåliga alternativen före valet ens att rösta nästa gång?
Det må finnas uppstickarpartier som exempelvis Alternativ för Sverige som skulle kunna ha en chans i framtiden. Att jag däremot säger att det inte är genom att rösta som vi kommer att göra skillnad beror på flera saker. Framförallt beror det på den censur vi bevittnar i sociala medier och den självcensur som den liberala moralen tvingar på många. Man når inte fram, och det vet jag som opinionsbildare. För att ett kontroversiellt parti ska växa krävs det mer än att bara det partiet gör en insats som syns. Det krävs en samhällsomvälvande förändring som pushar debatten åt ett annat håll. Förhoppningsvis kan partier som Alternativ för Sverige vara en del av detta.
Samtidigt tror jag att det viktigaste är att vi som oppositionell rörelse inom mediebranschen fortsätter att tuffa på med våra tåg. Folket behöver få veta sanningen om vad som händer ute i världen, och de behöver få veta att det finns alternativ. I slutet av dagen är det mediebilden som avgör hur människor röstar, inte röstandet i sig.
På sätt och vis glädjer det mig att svensken inte bara nöjt sig med att de borgerliga partierna, tillsammans med Sverigedemokraterna, styr landet- därav de sviktande opinionssiffrorna för de nyligen tillsatta regeringen. Det gläder mig att gemene man är hyfsat upplyst om vad som händer, och kanske – bara kanske har SD skjutit sig själva i foten – genom att inte hålla hårdare i sin linje. Precis som jag trodde innan valet pekar inte utvecklingen på att det var ett regeringsskifte som behövdes. ”Det är klart att det kommer att bli bättre om SD får röster”, sa precis alla jag diskuterade frågan med när jag sa att deras röster i riksdagsvalet var förgäves.
Nu vill jag att alla ni som tagit den diskussionen med mig frågar er själva: Har det blivit bättre? I så fall måste jag vara blind för den förändringen. Det jag ser är fortfarande ett Sverige som är i behov av en djupgående förändring – folksjälen behöver stämmas om. Hela mediebranschen behöver reformeras. Tillsvidare uppmuntrar jag dig till att tänka kritiskt – även vad gäller de du en gång trodde skulle rädda landet.
