Caravaggios – Johannes Döparens Halshuggning
Som ofta är fallet med Renässansens konstgenier är Michelangelo Merisi bättre känd under ett enda namn; Caravaggio. Den berömda målaren levde ett vilt och äventyrligt liv. Var han än befann sig lyckades han alltid hamna i trubbel. Han var hetlevrad och hamnade ständigt i slagsmål. Vilket ledde till att han ofta var på flykt och hamnade bland annat på Malta.
Men trots sin eldiga karaktär och sitt syndiga leverne blev han en av den italienska renässansens största konstnärer. En av hans målningar anses av de flesta konstkritiker och experter på ämnet som 1600-talets mästerverk par excellence : Halshuggningen av Johannes Döparen.
Innan vi går vidare är det intressant att veta historien om hur och varför Caravaggio hamnade på Malta. Vi kan förstå historien bättre om vi reser några år tillbaka innan hans ankomst och ser vad som hände i Rom under maj månad 1606. Caravaggio hamnade – som vanligt – i ett bråk på en av stadens beryktade tavernor. En annan bråkstake, Ranuccio Tomassoni, dog i slagsmålet. Caravaggio anklagades för att ha tagit livet av Tomassoni och tvingades fly. Först gömde han sig i den mäktiga familjen Colonnas stora egendomar och sedan i Neapel. Men Neapel var för nära Rom för att kännas säkert så Caravaggio gick ombord på ett fartyg och åkte till Malta.
När Caravaggio steg i land på Malta hade han fortfarande anklagelsen för mord hängande över huvudet, Caravaggio var en känd konstnär och ryktet om slagsmålet i Rom hade nått Malta. Stormästaren ignorerade den påvliga statens krav på att den misstänkte mördaren skulle utlämnas och välkomnade inte bara Caravaggio utan gav honom immunitet om han gick med på att måla för staten. Stormästaren Alof de Wignacourt letade vid tiden för denna händelse efter en känd konstnär för att måla sitt officiella porträtt och vem kunde vara lämpligare än Caravaggio, även fast omständigheterna runt hans uppdykande var mycket besvärande.
Enligt kanonisk lag, blev en person som dubbats till riddare, ipso facto, benådad av påven. Caravaggio var inte riddare, men han kunde måla porträtt och porträttet av Wignacourt blev till sådan belåtenhet att det gjorde honom till riddare och därmed blev han benådad av påven. I juli 1608 dubbades han till riddare av den ärevördiga Malteserorden.
Efter detta drama, och under perioden på Malta, tillkommer den målningen som är hans främsta mästerverk – Halshuggningen av Johannes Döparen. Skildringen av den blodiga halshuggningen av Johannes Döparen som den berättas i evangelierna. Detta är den största målningen Caravaggio någonsin producerat, och magnum opus för hela hans karriär. Den hänger som altartavla i Oratory of Saint John’s Co-Cathedral på Malta. I sin bok ”Caravaggio Un artista per immagini” beskriver Andrea Pomella detta verk som ”ett av de viktigaste verken inom västerländsk måleri.” Faktum är att den inviger en stilförändring i Caravaggios egen bana. De flesta konsthistoriker är överens om att denna nya stil utvecklades genom den kris han genomgick.
På målningen ser vi att mästaren inte nödvändigtvis fokuserade på karaktärernas fysiska närvaro, utan försökte ge en inblick i deras psykologiska djup. Han uppehåller sig istället vid den andliga komplexitet som spelar in i Johannes Döparen martyrskap. Konstkritikern Maurizio Calvesi lägger märke till hur Caravaggio, genom sin karaktäristiska användning av ljus, fångar Johannes Döparens allra sista andetag. Den makabra scenen utspelar sig i vad som ser ut som en fängelsehåla; fyra personer är till vänster, bödeln, en fångvaktare, en ung kvinna (kanske Salome själv) och en livrädd gammal kvinna. Två andra fångar observerar avrättningen från sin gemensamma cell.
Det tomma utrymmet till höger används dramatiskt för att omsluta den omgivande miljön, som en ram. Hela målningen skapades för att bli en integrerad del av dess omgivning. Duken har samma dimensioner som väggen där den placerades i Johannes Oratorium. Caravaggio observerade också noggrant ljusets beteende i kapellet för att göra ljuset på målningen till en förlängning av det naturliga ljuset som kom in.
Den engelske konstkritikern Jonathan Jones har beskrivit Halshuggningen av Johannes döparen som ett av de tio största konstverken genom tiderna. Så rätt.
Skribent Tage Tallqvist
