Izabella Jarvandi: Regeringens handlingskraft kring elbristen är svag

Ledarredaktionen: Vinterkylan kom tillslut. I Mellansverige har snön fallit idag och därmed fick vi återigen under veckans slut se elpriser långt över det normala, vad normalt nu egentligen är.

Ebba Busch lyser upp när hon intervjuas av Expressen i samband med en artikel om det nya elprisstödet som ska komma att hjälpa över fem miljoner konsumenter runt om i landet. Elprisstödet som nu är på väg är ett retroaktivt stöd för föregående årets höga elpriser. Dessutom vill regeringen driva på en ”återstart av Ringhals 1 och 2 bör genomföras förutsättningslöst och skyndsamt”. Citatet är ifrån Tidöavtalet. Det låter fantastiskt, tänkte jag spontant…tills jag dök några centimeter djupare i frågan och insåg att det låter osannolikt att man kommer att få ihop den här idén.

I Expressens artikel rapporterar man om hur elstödet kan komma att betalas ut redan i början av nästa år. Problemet är bara att bidragen betalas ut i efterskott, vilket innebär att pengarna som “kan komma att betalas ut” 2023 inte är ersättning för den el hushållen använder sig av just denna vinter. Tvärtom kommer bidraget att bestå av pengar som Svenska kraftnät tjänat på den gångna perioden kapacitetsvinter. Men pengarna som Svenska kraftnät drar in räcker knappt till. Detta är något vi på Svenska Morgonbladet rapporterat om tidigare med hänvisning till Maria Stridh, chef för elmarknadsavdelningen på Svenska kraftnäts, uttalande:

“Svenska kraftnät kan inte betala ut pengar vi inte har, det vore inte ansvarsfullt. 2023 års inflöde av kapacitetsintäkter är mycket osäkert och vi kan till och med se att inflödet för slutet av 2022 inte följer prognoserna.”

Maria Stridh, Svenska kraftnät

Jag skulle vilja understryka det sistnämnda: Vi kan till och med se att inflödet för slutet av 2022 inte följer prognoserna. För regeringen har inte budgeterad för annat än att ta ifrån Svenska kraftnäts kapacitetsvinster för att finansiera ett elprisstöd. Samhällets offentliga medel är således ändliga, någonting många socialister inte förstår.

Som om inte detta är tillräckligt för att testar tilliten till regeringen har Ringhals VD sågat regeringens plan om att snabbt öka eltillgången genom att dra igång kärnkraftverkets kärnkraft. Björn Linde, som han heter, säger att det vore ”helt omöjligt” att starta kärnkraftreaktorerna Ringhals 1 och 2 utan omfattande investeringar, någonting som kommer ta flera år.

Emellertid har våra makthavare valt att i Tidöavtalet skriva att ”en återstart av Ringhals 1 och 2 bör genomföras förutsättningslöst och skyndsamt”. Jag är ingen expert, men jag är tillräckligt vaken för att kunna inse att Sverige, som likt Gustav Kasselstrand, partiledare för AfS nämnde i en video på Facebook, styrts av en borgerlig budget i ett helt år. Att man, trots vallöften, vägrat slopa plastpåse-skatten, sänkt bränslepriserna med en ynka krona, och så vidare är ett svaghetstecken. Regeringen verkar inte ha styrka att åtgärda kostnadskrisen som bli en allt starkare realitet för de flesta svenskarna.

Kostnaderna för EU kvarstår, kostnaderna för asylinvandring kvarstår, kostnaderna för kriminella invandrare kvarstår. Dessa och många fler kostnader, såsom de skapade av elkrisen, gör man ingenting åt. Samtidigt gör man det osmidiga valet att försöka stressa fram tillverkningen av el genom icke existeradande kärnkraft och försöka lösa de ekonomiska problemen med pengar som inte finns. Detta trots cheferna på Ringhals och Svenska kraftnät gjort tydliga uttalanden.

Ringhals byggdes till stor del på 1970-talet och vi har haft borgerliga regeringen sedan dess – de kunde ha byggt ut kapaciteten de senaste decennierna och inte väntat till 11:e timmen.

Är det ansvarsfullt att som politiker, med förhållandevis lite erfarenhet inom området, “förutsättningslöst och skyndsamt” hänga upp Sveriges ekonomi på pengar som inte finns och förutsättningar som socialistiska och borgerliga regeringar inte skapat de senaste decennierna? Personligen hoppas jag innerligt att regeringen, för allas bästa kan komma till någon form av självinsikt vad gäller deras impulsivitet. Därpå behöver hushållen inse att vi inte längre bor i ett rikt land, det finns helt enkelt inte pengar för staten att lösa alla problem tack vara alla decennier av slöseri på resurser.

Ledarskribent Izabella Nilsson Jarvandi

izabella@svenskamorgonbladet.se