Izabella Jarvandi: Kvinnor måste sluta gifta ner sig

Ledarredaktionen: Artiklar som Hantverkaren friade efter fyra dagar: “Manipulerad”, där en adelsdam blir utnyttjad samt Utesluts ur norska kungahuset – förlovad med häxdoktor sätter tonen. De sätter, tillsammans med många andra inslag i media tonen för människor som återigen lär sig att relationer enkom handlar om känslor.

Allt fler människor, och kvinnor i synnerhet gifter ner sig. Förvisso beror utvecklingen delvis på att fler kvinnor fokuserar på karriär och dylikt, men man kan inte undgå att det är en utveckling som påverkats av den moderna synen på könen. Tanken är inte längre att man ska gifta sig, eller leva ihop med någon av praktiska skäl, utan det som håller ihop oss idag är intensiva känslor allena. Vad som kommer att finnas kvar när dessa känslor svalnar, det funderar man inte på från början. Det är trots allt just så denna känslomässiga impulsivitet skapar hinder för oss.

Influencers, som exempelvis YouTubern och bloggerskan Anna Bey med sin följarskara, hånas med skällsord som Golddigger för att man vågar tala om detta ämne. Att ha socioekonomiska ambitioner med sina romantiska relationer har gått från att vara en självklarhet till att bli någonting fult. Emellertid tänker jag inte ta varken ekonomi- eller relationstips från ett samhälle som misslyckats på båda fronterna – privat liksom på riksnivå. Istället tänker jag bryta den svenska tystnaden kring det här området, för det gäller att ha skinn på näsan när man ställer om sig till dessa principer.

Jag säger inte att du som läser det här ska dumpa en person du är förälskad i för att denne inte har hur mycket pengar som helst. Jag säger inte att det aldrig kan funka i en relation där man inte har de här principerna. Tvärtom säger jag liksom i alla andra sammanhang där jag ger utrymme för mina konservativa värderingar att det här är det som generellt sätt är bra. Det är det konservatismen och traditionalismen grundar sig i – det som generellt sätt funkar. Efter att ha dragit följande slutsatser, råder jag dig snarare till att börja i rätt ände från början genom att inte dejta personer du inte hade kunnat tänka dig att gifta dig med. På så vis slipper vi ens ha den diskussionen, för den är, oavsett vad inte aktuell för någon som inte är öppen för budskapet.

Människor är inte längre ambitiösa, utan lata, känslomässiga och osäkra på sig själva. De vågar inte föreställa sig att de skulle kunna gifta upp sig. Kvinnor i synnerhet nöjer sig gärna med första bästa gangster eller socfall. Kanske är det rentav coolt med lite vibbar av en bad boy, det inger för en gångs skull lite spänning i hennes 8-16 vardag, och samhället? Ja, här är det ingen som dömer henne, tvärtom är det vackert att hon inte är ytlig. Vi hittar alltid något fint med goda medborgare som kan nöja sig med den allra sämsta levnadsstandarden.

Den här typen av kultur där man räds för hierarkier skapar ett samhälle som fastnar i sin utveckling. Sanningen är att vi inte uteslutit idén om hierarkier, för det faller sig naturligt att de existerar bland oss människor – liksom i djurriket. Vad vi har gjort istället är att vi försöker kontrollera hierarkin på ett onaturligt sätt. Saker som att en kvinna skulle vilja stanna hemma och ta hand om barnen eller slippa jobba för att leva i enlighet med sin cykliska biologi är bara gammalmodigt. Att hon skulle vilja ha en man som är mer kompetent än henne går inte alls ihop med den feministiska agendan! Det är ett av de få sätt vi ska maskulinisera kvinnor på.

Idéer som de jag föreslår ovanstående osar inte bara 30-tal, utan medeltiden ringde och ville ha tillbaka sin moraliska kompass! Ni vet, den där ingen präst skulle viga en adelsdam med en hantverkare. Den där man fick skämmas om man gjorde… Hur ska jag säga det på ett ödmjukt sätt? Mindre smarta val.

Ledarskribent Izabella Jarvandi

izabella@svenskamorgonbladet.se