Izabella Jarvandi: Problem med invandring tas inte på allvar av nya regeringen
Ledarredaktionen: Svenska Morgonbladet har tidigare rapporterat om hovrättens dom gällande de tre män som dömdes till långa straff efter att ha deltagit i påskkravallerna tidigare i år. Påskkravallerna var en lång serie av händelser som ägde rum efter att den danske politikern Rasmus Paludan från partiet Stram kurs valde att bland annat bränna koranen offentligt i invandrartäta områden i Sverige.
Att upploppen, och konflikten kring islam inte hade varit lika stor – eller kanske inte ens existerat överhuvudtaget, om det inte vore för den stora andelen invandrare Sverige tagit emot går inte att förneka. Trots att vi nu sägs ledas av en konservativ regering med stöd av Sverigedemokraterna, vars hjärtefråga alltid varit den negativa inställningen till asylinvandring, är det helt tyst i media på den fronten. Diskussioner om ekonomi, välfärd och trygghet må vara viktiga, men hade behovet att diskutera dessa frågor verkligen varit lika stort om Sverige inte var överbefolkat av människor från främmande kulturer?
Vad som egentligen hänt med Sveriges nästa största partis hjärtefråga, den som kanske varit avgörande för den som inte längre röstar klassiskt borgerligt – det vet ingen. Utan ministerposter och inflytande vad gäller invandringen är frågan om en röst på SD verkligen lönade sig för partiets sympatisörer, annat än att det svenska folket nu visat vart de står.
Rättsväsendet ska ha mer pengar – vi ska storsatsa på tryggheten och att sätta offret i centrum istället för gärningsmännen, har vi fått höra. Vad om alla de unga som gamla, män som kvinnor som inte hade behöver bli offer om det inte vore för massinvandringen? Den här debatten är gammal, i skrivande stund känner jag att mina ord är uttjatade men hur kommer det sig att denna ramsa glömts bort precis lagom till en blå vinst?
Tänka sig att det ska behöva kännas som att man upprepar urvattnade argument när vi pratar om det våld, och utbyte av den svenska kulturen som aldrig tycks få ett slut. Det kanske inte låter nytt och fräscht längre, men det är faktiskt vår plikt att som samhälle och folk aldrig glömma vad som sker. Precis som jag själv befarade, och varnade för innan valet verkar gemene man tro att problemen kommer att lösa sig nu – för att regeringen är högerkonservativ.
Problemet är bara att den så kallade höger-regeringen knappt drar ner på några skatter. Problemet är att denna konservativa regering prioriterar att ödsla våra skattepengar på myndigheter och andra angelägenheter som inte hade behövt prioriteras ytterligare om det inte vore för den massinvandring de blundar för. Som toppen av isberget gör man det även genom att bokstavligt talat nedprioritera tillgången till det svenska kulturarvet. Kulturbudgeten har man nämligen inga problem att skala ner på, och det är inte i syfte att stänga ner drag-shower för barn, som den i Ludvika vi fick läsa om i morse. Det skulle jag nämligen i så fall inte klassa som svensk kultur, utan det som nedprioriteras är muséer, bibliotek, kulturskolan, och så vidare. Visst är det helt fantastiskt med denna nyfunna konservatism?
Jag måste säga att den nya regerings definition av ordet är allt annat än den jag lärt mig. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, för som arbetande inom alternativa medier har jag också varit trött på att driva samma debatt år ut och år in. Jag börjar dock sakna den tid då invandringen var bland det enda Sverigedemokraterna valde att tala om, för det är vår stundande ödesfråga. Det är en ödesfråga som jag hoppas att vi, som högerorienterade inte är färdiga med att driva. När politikerna överger debatten är det vår plikt att lyfta den igen – låt oss diskutera invandringspolitik, om det så är 500 000:e gången gillt. Låt oss upprepa oss tills det är etablerat och klart att Sverige måste förbli Svenskt.
Ledarskribent: Izabella Nilsson Jarvandi
