Krönikör Erika Stensson: Dödshjälp – när liberalismen avvecklar mänskligt värde

Diskussionen om aktiv dödshjälp blossar upp med jämna mellanrum, nu sist när Björn Natthiko Lindblad (civilekonom, tidigare buddhistisk munk samt föreläsare ) annonserade sitt livsfarväl på sociala media genom att ta emot aktiv dödshjälp. Återigen började libertarianer och andra frisinnade, däribland många läkare plädera för aktiv dödshjälp. Tänk vad värdigt och kontrollerat man kan säga farväl säger förespråkarna, inget förnedrande och obehagligt med döden alls, bara rent, vackert och rationellt. I Schweiz funkar det ju.

Mm, tänker jag och ser glasklart framför mig vår totalitära historia av socialdemokrati med dess rationella nyttotänkande om A och B människor. Osökt kommer jag att tänka på Vipeholmsexperimentet under 40-talet och jag tänker på dagens alla missbrukare och psykisk sjuka, alla funktionshindrade och äldre. Är verkligen deras liv värda att leva i allas ögon? Kostar inte de onödigt mycket pengar? Skulle det ändå inte vara praktiskt att låta de som ändå vill dö just få dö med en lag där staten i samråd med individen själv och dess anhöriga bestämt medborgarens möjlighet att avlivas?

Ja men allt ska regleras och gå rätt och riktigt till bedyrar förespråkarna som ofta är välutbildad rationella storstadsbor med högst ett barn och/ eller kanske med en partner.

Mm tänker jag, i avsaknad av gudstro ersätter människan gud med sig själv. Ingenting förblir heligt, varken kroppen, själen eller existensen i stort. Liv och död betyder ingenting och människor kan ersättas som kuggar i ett maskineri och är helt förtingligade. Men att detta är en av orsakerna till det enorma psykiska lidande för den västerländska befolkningen (som ofta helt saknar sammanhang och mening med sina liv) har aldrig förespeglat den svenska krassa medelklassen. Själen vad är väl den, det går lika bra att koppla i eller ur en apparat. Och jag tänker i mitt stilla sinne att på det sättet har andra kulturer däribland den muslimska rätt när de ser på oss med medlidande och förakt, för vi värderar varken oss själva, vår skapelse eller våra barn. Vi bara föraktar och hatar vår existens och en sådan befolkning kommer aldrig överleva.

Skribent Erika Stensson