GALILEIS LIV

Av: Bertold Brecht och Margareta Steffin

Regi: Carolina Frände

Scenografi: Karl Svensson

Kostym: Charlotta Nylund

Ljus: Karl Svensson

Musik : Hans Eisler

Peruk och Mask: Nathalie Pujol

Ljuddesign:  Niclas Anderstedt Lindgren

Dramaturg: Joakim Sten, Irena Kraus

Översättning: Ulrika Wallenström

Medverkande: Gustav Berg, Thérèse Brunander, Staffan Göthe, Siham Shurafa, Christoffer Svensson, Lotta Tejle.

Premiär 13 oktober 2022

Dramatens Lilla Scen

 Brecht skrev ”Das Leben Galilei” tillsammans med Margarete Steffin 1938 och pjäsen sattes upp för första gången i Zürich 1943. Det finns även en andra version som skrevs på engelska 1945-47 tillsammans med Charles Laughton. Den sattes upp i Los Angeles och New York samma år. 1955 arbetade Brecht på en tredje version för Theater am Schiffbauerdamm i Berlin med Ernst Busch i huvudrollen. Den framfördes där av Berliner Ensemble  1957 efter Brechts död.

 Pjäsen handlar om processen mot Galilei som står åtalad av Makten, det vill säga Katolska Kyrkan, för att ha framfört sina vetenskapliga upptäckter.

  ”Galileis liv” följer inte konsekvent Brechts dramateori om episk teater. Snarare finns här några avsnitt som är uppbyggda på ett klassiskt aristoteliskt sätt. I denna uppsättning inför dock Frände en hel del typiska inslag av Brechts episka teater, som vi finner i hans övriga pjäser. Det som brukar vara utmärkande i en Brechtpjäs och som han kallade Verfremdung.

Ett episkt strukturellt element som ett kommenterande perspektiv och som kompletterar och alienerar själva scenhandlingen.

    I framställningen på Dramatens Lilla Scen finner vi de episka inslagen där prästerskapet bryter ut i direkta karnevalsupptåg som alienerar handlingen.  Det är Lotta Tejle som står för denna Verfremdung med sina kommentarer; dels som den resonerande påve Urban VIII som försöker stå emot ett katolskt etablissemang, dels som en helt utflippad prelat som utför nåt sorts vilt rappande kommentar till pjäsen. Hon och de övriga skådespelarna är en kontrast till Staffan Göthe som med sin knastertorra men distinkta röst utgör en rak linje fram till bekännelsen och avståndstagandet. Han gör en fantastisk prestation.

    Det är de små antydningarna som är viktiga som en blinkning till vår samtid; dels de venetianska maskerna som skall skydda invånarna mot pesten, dels hans upptäckt av solfläckarna som uppenbart retar Överheten, precis som vår tids Överhet retar upp sig på sådana som talar om solfläckars betydelse för klimatet och därmed ifrågasätter ett rådande konsensus.

  Av de sex skådespelarna på scen gestaltar fem av dem säkert tio roller var. Snabba klädbyten och snabbt undanplockande av rekvisita gör att på Brechts vis är vi medvetna om att vi bevistar en teaterföreställning. Två skärmar på scenen är hela universum och tillsammans med knastrande ljudeffekter är det en bakgrund till handlingen. Storartat.

 Pjäsen omfattar sådana teman som konflikten mellan dogmatism och vetenskapliga bevis, samt förmågan att stå emot rådande meningen.

  Detta är en pjäs som skrevs samma år som Bucharin bekände sina felsteg i Tredje Moskvaprocessen. Samma år som Kristallnatten.

  Den skrevs med den tidens dårskap framför ögonen, men pjäsen är en dialektisk kommentar till vår tids anda.

Bertolt Brecht Galileis Liv är en av största pjäser som någonsin skrivits om socialt ansvar och konflikten mellan förnuft och tro.

  Frände lyckas vara mer brechtsk än Brecht själv. Han ler belåtet i sin himmel.

   Skribent Tage Tallqvist