Krönikör Erika Stensson: Ett dolt utanförskap växer bland yngre

Jag stöter allt oftare på människor (både etniskt svenska och invandrare) som inte ingår i samhällssystemet, de står helt utanför arbetsmarknaden, de studerar inte och de är inte heller inskrivna på Arbetsförmedlingen. En del av dem uppbär ekonomiskt stöd från Försäkringskassan eller Socialförvaltningen men många lever på anhöriga eller på ärvda pengar. En del av dem (särskilt de svenska) lider av dokumenterad psykisk ohälsa och är beroende av medicinering som legitimerar deras ickenärvaro i samhället medan andra (fler invandrare och män tror jag) har dragit sig undan och lever under radarn och medicinerar på illegal väg.

Det är egentligen inte så konstigt då det alltid funnits människor som levt så, men vad som hänt de senaste decennierna är att den här gruppen har växt och att dessa tjugo – till trettioåringar inte har någon som helst ambition att komma tillbaka till samhället, utan strävar efter att göra sitt utanförskap permanent. De odlar sina egenheter och drar sig undan. Jag menar inte att förringa psykisk ohälsa för alla kan drabbas men det här är inte allvarligt psykiskt sjuka människor utan människor med lättare psykiatriska diagnoser samt stressrelaterade besvär. Men vad blir konsekvensen av att så många människor inte ingår naturligt i samhället genom arbete och studier? Att så många människor aldrig hör till något riktigt sammanhang utan bara går vid sidan av? På individnivå förstärker det utanförskapet, ensamheten och den depressiv läggningen och gör individen mer udda och egen (det sistnämnda är väl på gott och ont), men vad sker på en samhällsnivå?

Utanförskapet skapar alienation och en illojalitet med det samhälle de här människorna faktiskt är en del av och lever i. Jag är oroad över denna samhällsutveckling då färre och färre känner sig delaktiga i samhällskontraktet och kanske är det här svaret på varför så många är så ointresserade av den våldsamma samhällsutvecklingen vi ser? Det här är absolut inte ett försvar för Försäkringskassans utförsäkringar eller för exempelvis Moderaternas hårda arbetslinje mot sjuka och svaga – nej det här inlägget handlar mer om oron över att så många människor gett upp och står utanför trots att de som alla andra människor har så mycket att bidra med!

Skribent Erika Stensson