Prenumerera
Prenumerera

Kåseriet – en utdöd uttrycksform

Kåseriet är det lättsamma samtalet överförd i litterär form. Innehållet – samtalet – kan vara om högt eller lågt, men det kännetecknande är den lättsamma tonen.

Kåseriets guldålder

Kåseriet fanns redan i början av 1900-talet och på 20-talet skulle varje morgontidning med självaktning innehålla ett kåseri. Det är dock 50- och 60-talen som är kåseriets guldålder. Då såldes böcker av Torsten Ehrenmark, Red Top, Cello, Kar de Mumma m.fl. i stora upplagor. Ofta kom dessa kåserisamlingar ut lagom till jul och var en perfekt julklapp. Då hade kåsören ofta redan publicerat sin kåserier i morgontidningar som Örebrokuriren, Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet.

1959 kom radions underhållningschef Tage Danielsson på idéen om ett sommarprogram där en inbjuden känd person skulle vara ’sommarpratare’. En känd person skulle under en timmes tid fritt prata om  valfria – och lättsamma ämnen, varvat med sommarpratarens favoritmusik. Ett kåseriprogram för er ” i hängmattan” eller ”på torpet” som det hette i den sorglösa tid.

Det är troligt att Tages idé härstammar från idéen om bilradion ett annat kåseriprogram som startat 1956 med den populäre rallyföraren C G Hammarlund som programledare. Programmets producent var ingen mindre än Hasse Alfredsson, så vi kan spåra kåseriet i radio tillbaka till Hasse och Tage.

Hr. Ehrenmark

Detta  var de lättsamma kåsörernas tid och kåsören par préférence var Torsten Ehrenmark som kom att ha programmet 50 (!) gånger.  Ehrenmark hade först publicerat sitt kåseri i Dagens Nyheter, läste sedan upp det i sitt sommarprogram för att avslutningsvis låta det ingå i bokform i Årets Ehrenmark som kom ut lagom till jul.

Ehrenmarks kåserier var mycket lättsamma, smidiga och roliga som kåserier skall vara . Det framgick inte vad de hade för åsikter i brännande politiska frågor som på den tiden var raskravaller i USA , Vietnamkriget eller kapprustningen. (Torsten Ehrenmark och frun Birgitta 1967 på bilden)

En kåsör skall inte predika eller vara djupsinnig, inte tala om klimatet, kärnkraften eller politik i allmänhet. Det återkommande i hans kåserier var vardagens små förtretligheter och glädjeämnen. Återkommande personligheter var Hustrun, boxern Gäsper och sonsonen Hemska Simon. Ehrenmark, Cello och de andra var fulländade kåsörer.

Red Top

Red Top pseudonym för Lennart Gustaf Nyblom. Han skrev sina kåserier på DN:s Namn och Nytt-sida. Han började som många på den tiden som volontär. Det var på Karlstadstiningen. Han var sedan rperter på DN från mitten på 30-talet fram 1945. Sedan lämnade han journalistiken några år för att sedan återvända till DN nu som kåsör.



Här följer några typiska Red Top-citat:

   ”Det enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att börja med en stor”

   ”Om stenåldersbarnen hade lytt sina föräldrar hade vi fortfarande levt i stenåldern”

Cello

Olle Carle, som skrev under pseudonymen Cello, var smålänning. Han började tidigt skriva revyer. Han flyttade till Göteborg fick jobb som journalist  började skriva små kåserier som han gav ut varje år i bokform. På 40-talet flyttade Cello till Stockholm och började jobba på Stockholmstidningen , senare Expressen där han fortsatte att bidra med kåserier fram till 1988.

Cellos kåserier hade precis som hos Hr Ehrenmark en självbiografisk karaktär. Det handlade om hans tampande med de  fem barnen. Han talade om sig själv ’vi’-form alltså pluralis majestis. Cello sysslade med ordlekar och var en ekvilibrist exempelvis uttrycket ’idel ädel adel härstammar från honom  ’ Bara för Lust , Några stycken i någras tycken, En hög repriser till högre priser, Cellos Lilla Lila 1968 som anspelar på vurmen för Maos Lila Röd,)  Lätta tankar som lättat ankar är några typiska Cello-titlar.

Kar de Mumma

Så sist men inte minst nestorn bland kåsörerna, Kar De Mumma. Pseudonymen var så känd att vissa trodde att han verkligen hette Kar de Mumma. Han publicerade sitt första kåseri 1922 i Svenska Dagbladet och det sista strax före sin död 1997. Han hette Erik Zetterström och föddes den 14 augusti 1904 och avled 7 juli 1997. Han var son till humoristen och författaren Hasse Zetterström och far till författaren Carl Zetterström.

Han föddes i en högreståndsmiljö på Östermalm och förblev Östermalmsbo hela sitt liv. Hans humor var lättillgänglig med ett drag av självironi. Han gav ut mer än 90 böcker mest kåserisamlingar men även självbiografier och novellsamlingar. Hans mest kända bok är ’Två år i varje klass, som filmatiserades 1938. Hans kåserisamlingar hade ofta titlar som anspelade på aktuella företeelser som ’Svenskarna och deras pjattar’ eller ’Tant Signe åker rullbräda’.

Kåseriets död

Kåseriet som konstform finns inte längre. Kåseriet hör hemma i idyllen. I det försvunna, stillsammare folkhemmet. Stillsammare skulle Cello ha sagt.  Den tid då folk åkte till torpet på semestern och vilade upp sig i hängmattan. Den tid då julhelgen verkligen var helg och folk kunde koppla av vid granen med årets Cello eller Hr. Ehrenmark. Den tiden är oåterkalleligt förbi.

Skribent Tage Tallqvist