Luciaöverenskommelsen 1989 – När M, S och C begränsade asylinvandringen

Under det första halvåret av 1989 upplevde Sverige ett kraftigt ökat flyktingmottagande. 20 000 personer hade fått uppehållstillstånd på sex månader, i jämförelse mot de 19 000 personer som hade fått uppehållstillstånd under hela 1988.

De kriterier som gällde för uppehållstillstånd grundade sig på FN:s ambition att skydda de som ”hyser välgrundad fruktan för sin säkerhet och är förföljda på grund av ras, nationalitet, religion eller politisk tillhörighet”. Denna formulering är och var så pass bred att den öppnade Sveriges gränser.

Vid början av december 1989 anlände ungefär 100 flyktingar om dagen vilket var ett tryck som Sverige inte hade upplevt sedan andra världskriget. Situationen blev ekonomiskt och organisatoriskt ohållbar, någonting som kunde diskuteras öppen på den tiden.

Det hela rörde sig om att personer ifrån Turkiet, boende i Bulgarien, flydde över Östersjön i allt större omfattning och då i organiserad form. Sveriges dåvarande invandrarminister Maj-Lis Lööw (S) satte slutligen ner foten och konstaterade att Bulgariens regeringen hade uppmärksammat den diskriminering som turkarna varit utsatta för. Situationer för dessa i hemlandet ansågs därmed vara hoppfull och asylskäl förelåg således inte. Men hennes hållning behövde cementeras via ett tyngre politiskt ställningstagande. En hårdare hållning behövde gälla för alla flyktinggrupper kände socialdemokratin

Sveriges dåvarande statsminister Ingvar Carlsson drev därmed igenom ett regeringsbeslut som fastslog att enbart FN-flyktingar som uppfyllde kraven enligt kvotflyktingsystemet, samt de med ”särskilt starka skyddsbehov” (politisk asyl,) kunde få asyl i Sverige. Varken krigsvägrare eller personer med allmänna flyktingskäl, tidigare benämnt som humanitära skäl, skulle godtas. Regelverket skulle även gälla de som redan inväntade besked det datumet som regeringsbeslutet togs, Luciadagen, 13 december 1989.

Vissa särskilda undantag gjordes för barnfamiljer som befunnit sig i Sverige i över 1 år.

Dagen efter, den 14:e december, meddelande Maj-Lis Lööw riksdagen det beslut som var taget. Företrädare för Moderaterna och Centerpartiet gav inom kort sitt stöd för regeringens linje. Moderaternas dåvarande partiledare Carl Bildt och centerledaren Olof Johansson hade väldigt få invändningar att komma med. De ställde sig bakom beslutet och talade också om den orimliga flyktingsituation som 20 000 flyktingar på 6 månader innebar.

Kritiken kom ifrån enskilda riksdagsledamöter inom Folkpartier (Liberalerna) Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommunisterna (dåvarande namn).

Vid riksdagsvalet 1991 segrade en majoritet som ställde sig bakom Carl Bildt som ny statsminister. Kristdemokraterna hade kommit in i riksdagen och backade den borgerliga sidan.

Den 19 december 1991 meddelande Carl Bildt att hans regering upphävt luciaöverenskommelse och Sverige återgick då till en liberalare migrationspolitik.