Prenumerera
Prenumerera

Tintoretto – den religiösa konstmålaren som hyllades av David Bowie

Tintoretto var enligt David Bowie konstälskande sida ”karismatisk, viljestark, egensinnig – Sin tids rockstjärna.”

Kanhända, – men den tidens ”rockstjärnor” levde under betydligt tuffare förhållanden än Bowie själv. Ty pesten var dåtidens artisters ständige följeslagare.

1570 kom pesten till Venedig. Den första dokumenterade incidenten är att två utlänningar dör i sjukdomen nära kyrkan San Marcilliano. Detta var början på den dödligaste epidemin under 1500-talet. Under våren och sommaren 1576 spred sig pesten snabbt i La Serenissima, ett annat namn för Republiken Venedig.

Under två år dör 50 000 människor i staden, en tredjedel av stadensbefolkning. Venedig blev en spökstad. De som hade pengar flydde staden, men en äldre man som var granne med de två döda utlänningarna beslöt sig för att stanna kvar, och han kvarblev i staden som han var född i, där han levde i 20 år fram till sin död. Han hette Jacopo Robusti. Jacopos far Giovanni Battista arbetade med sidenfärgning och var en ”tintore”. När Jacopo blev berömd konstnär kom han att kallas för Tintoretto – ”den lille färgaren”, det smeknamn han fick som liten gosse i faderns verkstad och det är under det namnet eftervärlden känner honom. Tintorettos närhet till pesten återkommer i flera av hans verk. Redan innan det stora utbrottet 1576 hade han upplevt pesten på nära håll och använt fenomenet som modell för sina bibliska skildringar. Ingen kunde skildra pesten som han.

”Den helige Rocco botar de pestsjuka”, målades vid tiden för hans genombrott, redan 1549. Sankt Rocco var venetianarnas speciella helgon.

”Moses och kopparormen” tillkom just vid det stora pestutbrottet 1575-76. Den kan man fortfarande se i Scuola Grande di San Rocco i Venedig. Temat i denna målning är utdrivningen av den onda pesten.

Ca 300 målningar skapades av honom i Venedig , de flesta finns kvar där.



Han gick i lära hos Tizian som var den ledande konstnären i Venedig vid denna tid och kom att bli den mest begåvade konkurrenten till Tizian. Förhållandet dem emellan lär ha varit ansträngt.

Tintorettos första uppdrag kom omkring 1541 från bankmannen Vettor Pisani, en adelsman med familjeband till Andrea Gritti, som i samband med sitt bröllop lät renovera sin bostad i San Paterniàn och då anförtrodde den 23-årige Tintoretto skapandet av 16 plattor som illustrerar Ovidius metamorfoser. Målningarna, nu till stor del bevarade på Galleria Estense i Modena, skulle placeras i taket och Pisani önskade att de skulle få samma kraftfulla perspektiv som i Giulio Romanos målningar i Mantua: Tintoretto åkte till Palazzo Te i Mantua för att studera Romanos perspektivteknik.

”Michelangelos teckning och Tizians måleri” kom att bli hans valspråk som han lär ha skrivit på väggen i sin verkstad. Det beskriver dynamiken och aggressiviteten i hans måleri. Det är alltid mycket som händer i hans bilder

Han skildrade ofta religiösa motiv och Nattvarden målade han inte mindre än tolv gånger. De religiösa motiven hämtade han från fattiga miljöer; möbler som var trasiga och kläder som var lappade förekom flitigt i dessa motiv

Den venetianska republiken var den enda italienska staten där det religiösa idealet identifierade sig med det civila idealet, och detta ideal återspeglades i Tintorettos målningar. Tintoretto uttryckte medvetenheten om plikt och civilt ansvar samtidigt som han bär fram den djupt kristna andan som ledde staden i kriget mot turkarna.

Enligt konsthistorikern Giulio Carlo Argan är Tintorettes visioner inte extatiska, kontemplativa, lugnande utan tvärtom, upprörda, dramatiska, plågade. De blidkar inte, de intensifierar tillvarons patos.

     Tage Tallqvist