Konstkrönika av Tage Tallqvist: Picassos hemliga inspiration
En utställning under sommaren i Basels Konstmuseum riktar rampljuset mot Pablo Picassos (1881-1973) inspiration och starka påverkan av den på Kreta födde gamle mästaren Domnenikos Theotokopoulos, mer känd som El Greco (1541-1614). De båda konstnärerna jämförs med varandra i ett trettiotal par målningar och utställningen återspeglar ett mycket fascinerande samtal. En kärnuppsättning verk av Picasso från museets egen samling kompletteras med lån från hela världen. Den mytomspunna El Greco som tillbringade den andra delen av sitt liv i Toledo i Spanien, är en av de stora individualisterna i måleriets historia. Utställning visar att Picassos studier och intryck av den gamle mästarens konst var mer långvarig än man allmänt tror. Den sträcker sig genom alla perioder av hans ouvre.
Mycket tidigt blev Pablo Picasso förtjust i El Greco. Under 1800-talet var den kretensiske målaren fortfarande en kontroversiell konstnär i Spanien och på andra håll på grund av sin djärva stil. När han, i slutet av 18800-talet , blir accepterad av konstetablissemanget , blir han en betydande del av det spanska konsten. Närhelst Picasso var i Madrid besökte han Prado-muséet och gjorde många skisser av El Grecos målningar. Ett av hans verk har till och med fått namnet ”Yo, El Greco” (Jag Greco).
Picasso var särskilt fascinerad av hans porträtt. I mitten av 1950-talet sa han fortfarande: ”Det jag verkligen gillar med honom är hans porträtt av dessa herrar med spetsiga skägg”.
El Grecos inflytande i början av Picassos karriär, såväl under den Blå som Rosa perioden, är allmänt erkänd. Denna utställning öppnar upp för nya perspektiv: konfrontationen var mer intensiv och varade mycket längre än man tidigare trott. Referenser till den gamle grekisk-spanska mästaren finns i Picassos verk genom alla faser av hans skapande.
1899 träffade Picasso, då 18 år gammal, målaren Carles Casagemas i Barcelona. De blev mycket goda vänner och delade senare en studio i Paris. 1901 begick Casagemas självmord. I den konstnärliga behandlingen av denna traumatiska händelse kommer El Greco ha en stor betydelse som kulminerade i målningen med titeln Evocation (Begravningen av Casagemas). Separationen av himmelska och jordiska sfärer samt de sörjande figurernas uttrycksfulla gester är starkt inspirerade av El Grecoos målningar.
El Greco fortsatte att spela en stor roll även som modell i kubismens födelse. Jämförelsen av El Grecos Jungfruns kröning med Picassos Les Demoiselles d’Avignon och Les Moissoneurs lyfter tydligt fram dessa korsreferenser i de teatraliska gesterna och figurernas smala proportioner. Även förminskningen av enskilda ytor finner också i El Greco en föregångare.
El Greco förblev en viktig inspirationskälla för Picasso under hela hans liv som konstnär. Den sistnämnde hade fri tillgång till den gamle mästaren som hade dött tre sekel tidigare och han transformerade och uppdaterade ständigt gamla motiv.
Tage Tallqvist
