Carl August Ehrensvärd – sin tids bildjournalist

Frågan är om man någonstans kan hitta maken till Carl August Ehrensvärd och hans mångsysslande briljans. Han var systematiker, konstfilosof, chef för Sveriges flotta, lantbruksteoretiker, reseskildrare och en nydanande arkitekt och en lysande tecknare. Han växte upp på fästningen Sveaborg utanför Helsingfors. Det var hans far Amiralen Augustin Ehrensvärd som var fästningens arkitekt.

Carl August deltog som löjtnant i det Pommerska kriget under sin fars befäl. Efter freden i Hamburg återvände han hem till Finland, där han arbetade för sin far vid byggandet av fästningen Sveaborg.

Han var formellt militär till yrket men hans person och levnadsbana innefattar så oändligt mycket mer.

Carl August blev genom sin genom sin bekantskap med militärerna Magnus Sprengporten och Henrik Trolle indragen i Gustav III:s statskupp. I den kuppen blev han Sprengportens redskap på Sveaborg. Han var så ivrig att han på egen var bredd att starta resningen när Sprengporten inte dök upp på avtalad tid.

Senare skulle han dock bli motståndare till kungen.

Det är hans reseskildring av sin resa till Italien 1780-82 som har gjort honom mest känd. Han gjorde även en resa till Holland och Frankrike. Han korresponderade med Sergel, De Geer, af  Chapman,  Johan Gabriel Oxenstierna, Nicolaj Abilgaard och sist men inte minst med sin hustru ’Kickan’, och denna korrespondens skulle bli känd för eftervärlden och visa upp hans gestaltande förmåga via det skrivna ordet.

Ehrensvärd var sjömilitär, arkitekt med nyskapande idéer, konsthistoriker och politisk teoretiker. Hans politiska ideal var den antika grekiska stadsstaten.

Det som gör honom unik är hans teckningar; dels från sina resor och dels av tidens kända gestalter .

Här möter vi Gustaf III, Bellman, vännen Sergel, Jean Jaques de Geer – alla fångade med psykologisk gestaltning. Ta hans porträtt av Gustav III som spelar kort. Här träder den kung som avporträtterats i otaliga byst, oljemålningar, för att inta tala om teaterpjäser, fram och då plötsligt väldigt levande och nära i en vardagssituation. Vi möter honom som han var.

Eller för den delen hans vän Sergel som träder fram njutningslysten, överviktig med sin ständiga gikt.  

Vissa av hans teckningar är fulla av ekivoka, för att uttrycka det milt, detaljer.

Så har vi hans teckningar av ’vanligt folk’ i Neapeltrakten där han noga beskriver deras sysslor, klädedräkt och utseende. I Amsterdam skildrar han tvättmadamerna nere vid kanalen och i en omsorgsfullt detaljerad teckning från samma kanal har han noga skildrat en man, rökande kritpipa med stickad mössa och skor med spännen. Mannens bakgrund är insvept i den råa, fuktiga dimman över kanalen. Skåne skildras med teckningar av skånska flickor på slåttervallen, skånska bondkvinnor och män. Man får en tydlig inblick i skånskt bondliv på 1700-talet, man känner sig nästan fysiskt närvarande.  

1700-talet kommer nära i alla hans teckningar och blir levande för oss. Nästan mer levande än om det varit fotografier.

Skribent Tage Tallqvist