Prenumerera
Prenumerera
@Exakt24

Carl Lundström: Wasabröds-arvingen som blev entreprenör och anti-globalistisk filantrop

Carl Lundströms farfar hette Karl Edvard Lundström och grundade Wasabröd 1919 i Skellefteå, året efter att första världskrigets slut. Karl Edvard var en självlärd man som uppvisade en hög grav av innovativ förmåga. Inom kort började bageriverksamheten koncentrera sig på vedeldsbakat knäckebröd. Han kallade företaget AB Skellefteå Spisbrödfabrik och i verksamheten experimenterade han fram en automatiserad knäckebrödstillverkning.

1931 omlokaliserade Karl Edvard Lundström produktionen till ett spisbrödsbageri i Filipstad. 1933 lyckades försöken med att baka på ”löpande band”. Försäljningssuccé spred sig i hela Sverige. Företaget blev kunglig hovleverantör till Gustav V under 1930-talet och bolaget bytte 1934 namn till Wasabröd. Verksamheten exporterade med goda avsättningsmarknader i både USA och Tyskland.

Vi talar alldeles särskilt om företagande med barnbarnet Carl Lundström när vi inleder vår intervju. ”Företagande har alltid varit en självklarhet”, förklarar han inledningsvis för oss.

”Från början tänkte jag att jag skulle hjälpa pappa baka bröd när jag blev stor”, förklarar Carl. Men fadern dog när han bara var 13 år gammal – 7 år efter att farfar Karl Lundström gick bort. Där stod han som en av 5 arvingar 1970 – inför brinnande oljekris.

Det hela slutade med att bolaget såldes. ”Det fanns mycket pessimism i Sverige då…man trodde att Palme skulle komma och ta ifrån företagen. Vi trodde nog att familjeföretaget skulle bli sparkboll åt de socialistiska krafterna”, konstaterar Carl Lundström. Därav försäljningen som genomfördes 1982. Carl var då 22 år gammal.

Idag ser han dessa tankar som ”överdrivna rädslor.” Försäljningen av Wasabröd, ”var ett misstag inser jag nu.”

Arvingen blev finansiär och entreprenör

Under 1980-talet finansierade han uppfinningar på ”löpande band” och det blev många ”dyra historier”. Men han berättar om ”ett företag som det gick riktigt bra för och det var Rix Telecom”. Verksamheten kom ”rätt i tiden”, precis lagom till när avregleringarna kom på telefonmarknaden.

Carls bolag var en av de få som tjänade pengar i denna sektor, ”de flesta förlorade pengar”, förklarade han. De andra drabbades av ”storhetsvansinne och överexpanderade inom telefoni”, förklarar han därpå.

”Värdet i Rix Telecom var serverhallarna”, förklarar han. Carl konstaterar dock att det kunde ha blivit mycket lönsammare. ”Nationella småföretagare kan bara göra affärer med andra småföretagare”. Om han hade kunnat samarbeta med Telenor eller British Telecom, vilket bolagen diskuterade, hade värde kunna ha gå upp.  Men de stora bolagens PR-avdelningar satte stopp för detta. ”Jag skulle bli en politisk belastning för bolagens direktörer.”

Politiska engagemang

”När Bevara Sverige Svenskt dök upp beställde ja lite material att dela ut, och ett klistermärke för bilen”, berättar han för oss. Lapparna lade han i sin egen trappuppgång.

Men Carl hamnade då i medlemsregistret och på den vägen blev han uthängda av Expo, vilka menade på att han var en ”flitig besökare på BSS möten”.

Han har även engagerat sig i Framstegspartiet, innan de gick ihop med Sverigedemokraterna. Där var Carl chefredaktör för partitidningen F-pressen som trycktes 1 gång i månande. ”En fin tidning”, vill Lundström understryka, men han vill även minnas att den inte gick runt.

Han donerade en slant till Piratpartiet som han trodde skulle kunna stå upp emot en del av globalisternas agenda. Han hann bara vara aktiv där i ”några minuter” innan vänsterorienterade personer började gnälla. Carl bedömer nu med facit i hand att Piratpartiet aldrig var en regelrätt politisk organisation. ”Det var inte mer än ett forum på internet”.

Hans längsta politiska engagemang var Sverigedemokraterna. Han talar om 1990-talet, ”när sverigeintresset var genuint hos den rörelsen”.

”Jag var medlem i SD i många år” men ”engagerade mig inte så mycket”. Han stöttade med pengar men det var inga stora summor. 

”Jag lånade ut vid ett val…innan partiet kom in i riksdagen…lånade ut 100 000 kronor till dem…hade gärna skänkt pengarna …men det var något slag lån som de betalade tillbaka.”

”När Åkesson kom in i riksdagen blev det ett nytt moderatparti”, konstaterar Carl och han förklarar att partiet successivt anpassat in sig till globalismen.

Vi känner igen detta fenomen allt för bra. Alldeles för många politiker har börjat sin resa med en vision men slutar som lakej åt etablissemanget. Därför frågar vi hur Carl Lundström ser på dessa ständiga eftergifter som oppositionella politiker gör när de får inflytande.

”Det är en arkaisk funktion hos människor att man ser till sin egen personliga framgång…det är instinktivt…många av våra klassiska folksagor handlar just om att motstå denna frestelse…om hur dumt det var av Hans och Greta att lockas av godiset in i den elaka gamla häxans hus.” Han talar om personen som frestas av makt och pengar som en klassisk arketyp.

”När man kommer upp på en viss nivå i maktpyramiden blir man intressant som redskap för de högre spelarna”, förklarar Lundström därpå. ”Då blir man lockad med bekvämlighet, goda framtidsutsikter, trygghet och ekonomi, bara man anpassar sig till deras politiska system”.

”Detta är ju precis det som våra folksagor har varnat för. Då slutar man vara trogen sitt hjärtas röst”.

Lundström menar att alltför få motiveras av nyfikenhet och äregirighet och framstegsvilja…de drivs av negativa faktorer, som frånvaron av risker och obehag. När de som är mäktigare lockar med fördelar samt hotar med obehag viker sig de flesta tyvärr”.

”Det är personligheten som är det viktigaste när man ska välja en ledare”. Allt fungerade så länge maktstrukturerna var ganska platta och politikerna mötte medborgarna lokalt. En lokal politiker vet att han kommer träffa sina väljare dagligen. Om han förråder dem systematisk kommer politikern känna ett socialt straff för detta.”

Därför anser Carl Lundström att kommunerna är för stora nuförtiden.” Trycket underifrån får inte bli svagare än hoten uppifrån”, poängterar han. 

Globalismen

Vi fortsätter vårt samtal och berör nu globalismen. ”Jag minns när jag var liten, kring 10 – 15 års ålder. Då handlade valkampanjer om decentralisering och Centerpartiet drev på om att flytta ut statliga verk”.

Idag är det självklart för många att makten ska ligga i Bryssel, konstaterar vi i vår dialog med honom.

”Det fanns en tid när att bli statsminister eller rikskansler var den högsta nivån.” Lundström anser att den sittande statsminister då företrädde folket på ett ärligare vis. ”EU undergrävde denna folkliga förankring genom att erbjuda politikerna en ännu högre nivå att längta till, förklarar han.

Ära som koncept har försvunnit

Carl Lundström talar om att han läst en hel del vikingatidssagor”. Där hade man ett begrepp som hette ära…det fanns bra och dåligt gärningar – hjältar och förrädare”.

Men globalisterna har dessvärre grepp om dagens kulturproduktion samt nyhetsproduktionen, förklarar han. ”De kryper in i folks hjärnor”. Lundström menar att rätt och fel idag relativiseras eftersom makthavarna på det sättet kan ta åt sig mer makt.

Lögner och maktmissbruk finns även i företagssfären, säger Carl. ”Kortsiktighet och oärlighet ersätter hjältemod och ära”. Därför tror han att det går dåligt för landets företag.” Det som fortfarande fungerar är ingenjörskonsten då den är konkret, mätbar och svår att relativisera.”

Entreprenören Lundström tror att effektiviseringsvinsten varje år kan vara upp emot 25 procent för landets företag.

”På den tiden när jag bodde i Filipstad skruvade Volvo ihop sina fordon med stjärnskruvmejslar…idag sker det med robotar”.

”Vem fick effektivitetsvinsten”, frågar han sig…”vem i helvette fick den”. Ingen ärbar ledare skulle förneka folket del av denna värdeökning, anser han. Den gamla generationens företagsägare såg ett samhällsansvar, förklarar Carl till oss.

Könsroller och familjen

Lundström talar om den barnafientliga ”aborthysteri” som drabbat den moderna västvärlden. Han skildrar även hur en ung generation killar anklagas för allt fel i världen, vilket därpå begränsar dem ifrån att bli hjältar.

Han är helt övertygad om att det finns en ”djävulsk plan” bakom det här. Han är dessutom övertygad om att globalisterna vill kväva kärnfamiljen och barnafödande för att underminera starka nationer med starka folk i västvärlden. 

Vi diskuterar de traditionella könsrollerna och om de fick människor att må bättre, i en stabilare värld där vad som förväntades utav män och kvinna var fastslaget.

”Det var bättre”, konstaterar Carl Lundström, ”när dessa roller upprätthöll familjen – för barnen och framtidens skull…hur en enskild individ mådde av denna livsordning är irrelevant” poängterar han distinkt. ”Familjens och nationens styrka går före individen – helheten mådde bättre”.

Kampen mot globalisterna

Vi på redaktionen kände oss manande att fråga om Carl Lundström anser att kampen för att återerövra nationen och traditionen går åt rätt håll?

”Både globalisterna och folket gör framsteg”, säger han eftertänksamt.

”Vi får en polarisering då allt fler förstår att det inte spelar någon roll om Moderaterna eller Socialdemokraterna vinner valen, bedömer han.” Problemen är mycket större och besvärligare.” Han ser att polariseringen växer och att folk börjar säga ifrån.

Men globalisterna vinner politisk mark, menar han, ”även i Sverige.”

Det vore bättre att vi får en urladdning och kraftmätning så fort som möjlig, innan globalisterna blir ännu mäktigare, förklarar Carl. ”Tiden är inte riktigt på vår sida och vi bör bejaka polarisering som ett trumfkort. Vi i folket är flest och vi har rätt”, konstaterar han och manar folk till kamp och mod.

”Folkets mot folkets fiender”, vill han säga som sista kommentar till oss. ”Jag är inte främlingsfientlig, men jag är fiendefientlig”, säger han avslutningsvis.