Prenumerera
Prenumerera

Krönikör Tage Tallqvist: Victor Sjöström – när Svensk film tog form

Nej, det var inte en come-back. Det fanns väl en och annan som osökt kom att tänka på Sunset Boulevard där Billy Wilder plockade fram stjärnor från stumfilmsperioden som Gloria Swansson och Erich von Stroheim. Nej, Victor Sjöström hade trots sin ålder inte pensionerat sig när Ingemar Bergman ringde honom och erbjöd honom huvudrollen i Smultronstället. Han hade två år innan medverkat i Arne Mattssons Männen i mörker. Han ställde speciella krav. Han drack sin kvällsgrogg kl. fem på kvällen och det tänkte han inte rucka på. Sjöström visste sitt värde. Han var 78 år och detta blev hans sista film.

Skådespelaren

Han gjorde ingen blixtkarriär, ty efter Svenska Teatern i Helsingfors följde 10 år då han tillhörde olika teatersällskap på den svenska landsbygden. Det var värdefulla läroår av allt att döma. Den mångsidighet som landsortsteatern kräver av skådespelarna utnyttjade Victor Sjöström till att fullända sin talang. Han hinner med att jobba som skådespelare på Gamla Olympen vid Karlaplan. Här gjorde han rollen som Botten Vävare i en Midsommarnattsdröm.

Regissören

Hans karriär som skådespelare omfattade 60 år, med hans världsberömmelse vilar på hans period som stumfilmsregissör. Han påminner i detta om Erich von Stroheim som var skådespelare i ett otal filmer men var berömmelse vilar på ett par filmer med filmen Greed som den kanske mest kända. Von Stroheim hade även han gjort storslagen come-back som skådespelare på sin ålders höst i Sunset  Boulevard. Victor Sjöström har som regissör inspirerarat och påverkat de flesta stora svenska 1900-talsregissörerna. Vi kan hitta spår och intryck i Hasse Ekmans filmer och naturligtvis hos Ingemar Bergman.

Hans bana som regissör började när den svenska filmens pionjär Charles Magnusson började med filminspelningar av svensk dramatik och för detta sökte en regissör som förutom de rent konstnärliga egenskaperna hade den personliga förmågan som krävdes för att leda en filminspelning. Magnusson valde den från landsorten kände skådespelaren Victor Sjöström och därmed inleddes en av filmhistoriens mest unika filmkarriärer. Från 1912 till 1915 regisserade han 31 filmer. Det bör påpekas att regissören vid den tiden även fungerade som filmproducent.

Endast tre av dessa 31 filmer har överlevt. Det var stumfilmernas vanliga öde; ungefär 150 000 filmer eller 80 % av filmerna från stumfilmstiden har gått förlorad. Det var under de första 10 åren som Sjöström skapade ett världsrykte åt sig och åt svensk film.

Mästerverket bland dessa tidiga filmer är den socialrealistiska Ingeborg Holm från 1913. Filmen handlar om en kvinna, spelad av Hilda Borgström, som efter sin makes död mister vårdnaden om sina barn och hamnar på mentalsjukhus. Filmen väckte stor uppmärksamhet både för sina konstnärliga förtjänster och för den debatt om fattigvård som uppstod i filmens kölvatten, och den var även en stor framgång internationellt. Det går dock tyvärr att redan här ser hur egalitära vänstervärderingar krupit in i filmsfären.

MOTSATSEN TILL DOKTOR BORG

Smultronstället är ett mästerverk fyllt av vemod och tillbakablickande. Sjöström som spelar huvudrollen var under sin karriär som regissör allt annat än tillbakablickande. Naturalistisk symbolism, igenkännande psykologisk gestaltning och ett socialt engagemang var kännetecknande för hans filmer. Den doktor Borg som blickar tillbaka på ett liv av tomhet och emotionell kyla är motsatsen till Victor Sjöström som kunde blicka tillbaka på ett liv fyllt av konstnärligt skapande.

 Victor Sjöström avled 1960.

Skribent Tage Tallqvist