Krönikör Tage Tallqvist: Gåtan är meningen med Stanley Kubrick
När vi för 22 år sedan lite drygt gick i detta årtusende gjordes tillbakablickar på de gångna tusen åren, på det gångna seklet och slutligen på det sista decenniet.
En film som speciellt uppmärksammades är Stanley Kubricks 2001 – ett rymdäventyr. Analyserna av detta mästerverk, som ingen riktigt visse vad de skulle tycka när det begav sig 1968, har kommit att koncentrera sig på Arthur Clarkes roman som filmen är byggd på. Det var även Clarke som skrev manus. Man märker i denna film Kubricks estetiska särdrag och berättarstil, här dragna till sin yttersta konsekvens.
Clarkes roman skrevs just för att bli film. Romanen var ett libretto, en av filmens huvudpersoner utformades i diskussioner mellan Kubrick och Clarke. Som i alla mästerverk finns en rad ingångar och tolkningar-. Vissa ser en Nietzscheanska, vissa en freudiansk ja det finns ett religiöst synsätt.
2001 har vissa berättartekniska element som är typiska för just Kubrick och som vi sett i tidigare filmer som Lolita och Dr. Strangelove. Hans estetiska idéer här fullt utvecklade. Filmen är symfoniskt uppbygg i fyra satser. Detta grepp med en lånad musikalisk struktur, en toccata, fuga eller symfoni har Kubrick använt även sina andra filmer.
Den långsamma meditativa stilen känner vi igen från inledningen i A Clockwork Orange där stillheten avbryts brutalt och i Dr. Strangelove som är på en gång meditativ och – apokalyptisk. Dr. Strangeloves anslag är långsamt. Det är nosen en B-52 vi ser – just det samma plan som några år senare skulle vålla förödelse över Nordvietnam, men här gestalta som upphöjd, närmast änglalik. Är detta en parafras på inledning till Triumph des Willens? Kanske vill Kubrick understryka det ominösa på det detta sätt.
Kubrick löser upp denna stillhet med att låta flyga in under B-52an och skicka iväg en fallosliknande tentakel som sedan utför tankningen/befruktningen för att sedan försvinna ur bild. Freudianerna älskade den här scenen när det begav sig.
Även i Dr. Strangelove använder sig Kubrick av labyrintiska korridorer och cirklar som han återkommer till i filmen 2001.
När 2001 visades möttes den av häftig kritik. Det fanns motröster som hyllade filmen. Men det var få i början.
Idag har Kubricks filmer bildat skola med sitt tysta filmiska språk och sin långsamma berättarstil.
2001 är en yttre resa genom kosmos och en resa genom människans gåtfulla inre kosmos. Gåtan får inget svar. Gåtan blir själva meningen.
Skribent Tage Tallqvist