Only Lovers Left Alive – En film om de människor som ser världen med ett djup som få andra gör

En filosof sa en gång att den som inför världen behöver påpeka sin egen styrka egentligen aldrig besuttit någon sådan. Det är kanske därför ordet vampyr aldrig på riktigt omnämns i filmen Only Lovers Left Alive – trots att huvudrollerna otvivelaktigen besitter sådana levnadsmönster.

Ibland speglar filmer mer än bara en mysig kväll med popcorn och tidsfördriv. Only Lovers Left Alive är en av dessa.

Vampyrer får i filmen bli ett uttryck för en högre medvetenhet, som ett resultat av att deras excentriska odödlighet står över tidens, och kanske på sätt och vis även rummets, begränsningar. På ett mer symboliskt plan kan man tolka narrativet som en problematisering av dynamiken mellan de människor som absorberas av den ytliga tidsandan i kontrast mot de som hela tiden försöker förstå tingens djupare mening.

Filmen skildrar, Adam, som visserligen bor i Detroit men utanför den vanliga mänsklighetens sfär. Detta tar sig band annat utryck i den gammal och nedgångna herrgård, där han slagit sig till ro, en bit ifrån där det urbana livet är som intensivast. Herrgården är hans vardagliga fort – ett skyddsvärn mot dagsljuset och den enfaldiga mänsklighet, som ljuset för med sig. Omgärdad av sällsynta böcker, konstobjekt, instrument med samlar värde och andra uråldriga reliker lever han, med den kunskap och de insikter som föremålen så väl speglar.

Adams fru heter Eve. Kärleken dem emellan löper bortom den tidsuppfattning som en vanlig dödlig kan föreställa sig. Trots detta bor de långt ifrån varandra. Eve har hamnat på andra sidan jorden i det exotiska Tanger, vi d medelhavets utlopp till Atlanten. Fast distansen kanske är en nödvändighet – en förutsättning för den eviga glöden som tyckt vara orubblig dem emellan…

Men det vilar någonting omtumlande runt hörnet, som filmskaparen lyckts förebåda så pass subtilt att relikerna som de facto antyder detta lika gärna kunnat betyda någonting annat med förändringar i den musik och det kroppsspråk som replikerna sammanfaller med.

Eves magkänsla gör att hon reser till Detroit. Det finns en oro inom henne, redan när hon sitter vid kajen i Tanger med 1500-tals författare Christopher Marlow. Filmen presenterar Marlow som det stora geniet bakom Shakespeares författarskap. Han skriver ofta om den äkta kärlekens sanna natur.

”Snälla var försiktig”, säger Marlow till Eve inför avresan mot Detroit, efter att han drabbats av en tryckande eftertänksamhet där vid kajen. Han känner av någonting när de talar där i skymningen.

På flygplanet över Atlanten läser hon Shakespeares 116:e sonett.

Love alters not with his brief hours and weeks,

But bears it out even to the edge of doom.

If this be error and upon me prov’d,

I never writ, nor no man ever lov’d.

Orden lyfter fram den eviga kärlekens orubbliga natur, men även att den måste möta den ultimata undergången. Handlingen skrider fram med låg rytmik. Av allt att döma speglar det huvudrollsinnehavarnas inre perspektiv, i relation till övriga världen som stundom krockar med dem. I en scen tvingas Adam abrupt bromsa bilen vid en stoppskylt för att inte krocka med en polisbil som skenar fram, som del av en värld, fylld av tempo och kaos.

På många sätt är det enkelheten och den subtila eftertänksamheten som möjliggör det eviga. De lever på mänskligt blod som är en bristvara. Han och Eve förtär blodet utifrån en stilfull ritual med gamla dryckesglas. Ritualen upprepas som en tradition. Deras liv och interaktion omgärdas av ritualer och traditioner – ett sätt att upprätthålla ett lugnt tempo för att inte avvika ifrån en evig resa.

En kväll upptäcker de svampar som växer vid fel årstid. ”Det är inte säsong”, säger Eve och får ”Nej” som svar ifrån Adam, ”de dyker upp och försvinner…jag antar att de får information ifrån atmosfären, som mina antenner”.

Han konstaterar då att mänskligheten, som han benämner med ”vi”, inte vet ett skir om svampar, även om livet på denna planet är beroende utav dem. Han uttalar ”vi” med en subtil underton av sarkasm, som en markering om att ”vi” för honom betyder den stora vida världen medan han ser en liknelse mellan sig själv och den livsnödvändiga djup som svamparna personifierar. Men de växer trots allt vid fel årstid – de anar kanske oro och det gjorde även Adam.

Även Marlow kände av att Eves syster Eva var på väg att påverka den eviga och stabila resa som paret var på. ”She is looking for us”, säger Eve om hennes syster när hon och Simon gör en nattliga bilresa.  Systern må vara vampyr men har svårt att leva lugnt och stillsamt. Hon påverkas för mycket av världens rus.

För henne är ingenting heligt. Hon har visserligen en fascination för Adams musik men förstår inte dess djup och egentliga betydelse. ”Can i get a download”, frågar hon den kvällen hon anländer till Detroit. Hon får ett distinkt ”nej” ifrån Adam som ser musiken som någonting privat.

Eva behöver konstant dricka blod – den livskraft som kan ta slut – för hon vill leva med det tempo som världens virvelvarv erfordrar. Hennes törst verkar tillta som ett resultat av hennes obotliga rastlöshet. Hennes törst fick henne att döda och dricka Adams vän Ian.

Dennes död riskera att röja Adam och Eves hemliga existens. Eva kastas ut.

Paret frågar sig vart de ska slänga den livlösa kroppen och konstaterar att de förr i tiden kunde slänga kroppar i Themsen, bland alla andra tuberkulosoffer – så enkelt var de inte i Detroit. Ett väldigt syniskt replikskifte kan tänkas – men världen är synisk, oavsett om vi vill det eller inte. Det moderna kontrollsamhället hindrar oss ifrån att avvika. Det blir då väldigt svårt att stå bortanför det ”vanliga”.

De inser trots allt att Ians död kommer leda polisen till dem, så de ge sig av i allt hast…mot Tanger.

Medan de promenerar till Eves bostad blir de uppvaktade av människor. Det är lätt att få en förnimmelse om att människorna i denna något primitiva nordafrikanska kultur känner av deras unika existens,  i alla fall bättre än vad människor i den rotlösa västvärlden gjorde.

Tanger skulle bli en fristad, men deras enda ärbara källa till blod var Christopher Marlow. Han var döende. Det rena blodet hade tagit slut och 1500-tals författaren hade blivit förgiftad av kontaminerat – förgiftad av felaktig energi om man vill se det så.

”This is the very last of the good stuff”, säger Marlow på sin dödsbädd och ger paret en liten plunta fylld med blod.

På många sätt var dessa älskare nu nära slutet. Det skulle onekligen ”bears it out even to the edge of doom”, för att återkoppla till den shakespearianska dikt som Eve läste ombord flytplanet på väg till Detroit.

När uppgivenheten förefaller sig slutgiltig väljer hon att köpa Adam en oud med de sista pengarna. Musiken var Adams signum. I stillsamhet och lugn reflekterar de kring sin unika natur.

”82 procent av mänskligt blod är vatten”, konstatera Adam och poängterar därpå att mänskligheten dumt nog krigar om oljan och inte vatten. Därpå börjar han spela på stränginstrumentet. Det är trots allt deras djupa natur, som är avgörande för tingens ordning, liksom svamparna som vi människor inte visste ett skit om. De är trots allt Adam och Eve! De inser slutligen att deras odödliga existens är för viktig för att försummas.  I diskret hemlighet suger de blod ifrån ett ungt par.

Att inte uttala sig öppet om ens egen styrka ger dig styrka, som en filosof en gång sa. Filmens slut kan tolkas som att Adam och Eve lever vidare under världens yta, en värld som de därmed kan observera och förstå, bortom tid och rum.

På många vis är filmen en tydlig kontring, mot den moderna filmdiskursen och berättarstilen, där tempo, korta tagningar och banala rollkaraktärer presenteras på den vita duken, för att maxa Boxoffice-intäkter. Livets långsamma äkthet har blivit omodernt.  Only Lovers Left Alive är på många sätt ett slag för en mänsklig insiktsfullhet som blir allt mer sällsynt i vårt samhälle, där ytlighet och tempo dikterar hegemonin.  Filmen hyllar allt vad det postmoderna samhället förkastat och filmen blir då på många sätt ett slag för en traditionalistisk ordning. Med utgångspunkt i den alternativa miljön målas den alternativa livsstilen upp som en andlig förebild, där kunskap och kärlek kan växa för evigt.