DEN LÅNGA RÄKNINGEN – OCH DEN KORTA
Den långa räkningen – ”The Long Count Fight”- var en 10-ronders match mellan tungviktsvärldsmästaren Gene Tunney och tidigare mästaren Jack Dempsey, som Tunney vann i ett enhälligt domarbeslut. Matchen ägde rum den 22 september 1927 på Soldier Field i Chicago. ”Det blev en ”lång räkning” när Tunney slogs ner i den sjunde ronden och domarens räknande avbröts på grund av att Dempsey inte gick och ställde sig i en neutral ringhörna. Detta fördröjde räkningen och Tunney fick därmed hela 14 sekunder på sig att kvickna till.
Det har sedan dess diskuterats om den långa räkningen hade någon effekt på matchen eller inte. Tunney hade vunnit titeln på poäng 364 dagar tidigare.
Även denna match vann han på poäng och lyckades t.o.m. golva Dempsey i åttonde ronden.
Jack Dempsey ansåg att Tunney hade vunnit rättvist. Han höjde Tunneys arm i luften efter matchen. På den tiden fanns det ännu gentlemän.
Men det finns en match som man med rätta skulle kunna kalla ”The Short Count fight”.
1961 möttes Ingo och Floyd i en tredje match. Floyd hade ju återtagit titeln året innan i en knock-out i femte ronden. Ingemar hade inte varit sig själv den gången. Han var otränad, verkade sömnig och drogad.
Men den här gången, 1961, fick publiken se den gamle Ingo. Han anföll som en furie och slog ned Floyd två gånger i första ronden. Han fortsatte i samma stil och ledde skyhögt på poäng ner han i sjätte ronden golvades av ett regelvidrigt nackslag.
Bilderna visar en leende Ingemar som sittande avvaktar domarens räkning. Han reser sig på åtta men skriker ten and out och förklarar Paterson som segrare.
Hade matchen fått fortsätta hade Ingemar återtagit titeln på poäng. Han blev bortdömd.
Floyd, segraren, bars ut på bår – Ingemar promenerade ut. Matchen gick i Miami och Ingemar fick under sin träning en ung man från Kentucky som sparringpartner. Han hette Cassius Clay och skulle bara tre år senare ta tungviktstiteln och ändra sitt namn till Muhammed Ali.
Skribent Tage Tallqvist
