Kulturetablissemangets förljugenhet

Ganstaraparen Einars död får mig att tänka på Malexandermorden för över tjugo år sedan. Jag minns att jag skrev en debattartikel som togs in i den dåvarande tidningen Arbetet nyheter där jag kritiserade kulturetablissemanget för att vara verklighetsfrånvänt och föraktfullt. Jag kritiserade Lars Norén och Riksteatern för att dumförklara internerna som medverkade i 7:3 för att de inte tog deras ideologiska nationalsocialism på allvar.

För först när morden på poliserna i Malexander hade skett tycktes Norén och co förstå allvaret och att retoriken var verklighetsförankrad. Kulturetablissemanget blev alldeles chockade, nämen inte kunde väl dom gulliga killarna bruka allvar, dom som till och med sovit över hos producenten och suttit och ätit frukost med ensemblen.

Ja den historien tycks upprepa sig gång på gång. Skyddad liten föraktfull övre medelklass glorifierar (nej inte nazister längre) men tungt kriminella och IS- terrorister som får uppträda på scen och får priser för sitt värv. För inte kan det väl vara så att dessa individer och gäng menar allvar med sina avrättningar och halshuggningar (det är väl ändå lite fiction och drama trots allt…) Ja i orten händer väl ett och annat men det är ju nästan lite spännande och coolt. Det är ju så nice att lyssna lite ironiskt på gansterrap det är ju nästan ett lite pittoreskt inslag på vår musikscen idag. Och kidsen tänker väl detsamma att sån machoism, sexism och våldsromantik är så extrem att den inte kan vara riktigt äkta ändå? Men oj, blev Einar mördad på riktigt och i Hammarby sjöstad av alla ställen, så overkligt och konstigt, han var liksom en vanlig kille och svensk. Nu satte kulturetablissemanget i vrångstrupen på allvar, är det sant att vi kan dö på riktigt och att våld finns, är det sant att vi lever på riktigt?! Suck