Ungdomskulturen – Sexualiseringen – Kärnfamiljen som söndrats – Intervju med Felicia Axelsson
Under senhösten debuterade Felicia Axelsson som krönikör hos Svenska Morgonbladet. Hennes första krönikor väckte reaktioner ifrån höger till vänster, då de berörde grundorsaken kring varför vårt samhälle håller på att brytas ner. När de minsta beståndsdelarna kring kärnfamilj inte fungerar rasar hela samhällskomplexet och hon reflekterar skarpt kring hur könsrollerna och könskontraktet åter måste bli en grundstomme i tradition, lagstiftning och kultur. Svenska Morgonbladets ledarsida bokar lunchträff med vår nya kvinnliga skribent.
Vår ambition var att lära känna kvinnan bakom orden och att förstå de insikter som ligger till grund för hennes ställningstaganden.
Hon heter Felicia Axelsson och bor i Stockholm. Felicia är 21 år gammal och överväger juridikstudier i framtiden, men hon har inte helt landat i vilket akademiskt fält som ligger hennes varmast om hjärtat. Hon är onekligen uppväxt i en tidsålder där de traditionella värderingarna och den traditionella diskursen kring manligt och kvinnlig utmanas av en relativistisk tidsanda. Om detta utgår får samtal med henne ifrån.
”Det kvinnliga och manliga finns där av en orsak”, säger hon inledningsvis till oss när vi möter henne på en restaurang i Stockholm för en lunch fylld av intellektuella tankar och traditionella insikter.
”Det manliga och kvinnliga ska ju finnas där för att vi ska kunna reproducera oss…men vi ser nu en hel samhälls – och mediastruktur som motverkar detta”, förklarar hon för oss när vi slår oss ner.
Felicia är relativt övertygad om att det finns en större plan bakom allt som sker. Hon menar att en sönderslagen kärnfamilj sänker barnafödandet och därpå den sociala reproduktionen av vår kultur i Sverige. Barnafödandet har ju onekligen minskat under efterkrigstiden i västvärlden.
”Liberaler och globalister har använt detta som argument för ökad migration till Europa”, konstaterar hon distinkt.
”Ifrån så många håll finns det krafter som försöker bryta ner det traditionella livsmönstret och nationen”. Felicia Axelsson försvarar förvisso de som vill avvika ifrån normen men anser att normen ska ha hegemoni i lagstiftning och i de offentliga rummen, såsom i skolan och i populärkultur.
”Är du homosexuell så är du det och det har jag inget emot, men kulturen ska inte tvinga på någon en sexuell läggning som man inte har…och flertalet är heterosexuella.”
”Men det växer allt tydligare fram ett socialt tryck, inom ungdomskulturen, som försöker göra bi-normen normal och spännande”, förklarar hon.
”Det känns idag, för mig som kvinna, att jag ska tycka att tjejer är sexiga. Att ha en splittrad identitet kring vad jag egentligen ska attraheras av har blivit ett konstruerat normaltillstånd. Populärkulturen uppmanar både killar och tjejer att betrakta bisexuella kvinnor som spännande och attraktiva”, berättar Felicia.
Hon bedömer att flera av hennes vänner kan tänka sig en ”friare syn” på vad de tror att de attraheras av, även om de obestridligt är heterosexuella.
Troheten – en valuta vars värde sjunker
”Man ska vara swingers, man ska testa på olika saker, tilliten mellan män och kvinnor naggas i kanten när trohet och tvåsamhet underordnas lusten och stundens passion”, förklarar hon också.
”Det betraktas nog nästa som häftig om man haft sex med 20 – 30 partners, det verkar vara målbilden att krossa många hjärtan som ung idag. Bindning till en viss person ger ingen status.”
”I en situation där män och kvinnor uppmuntras till ombytlighet är risken så mycket större att vi sårar varandra”, anser Felicia. Detta skadar människor möjlighet att ”connecta och bilda familj på ett långsiktigt vis.”
”Det finns en större plan bakom allt det här…en kraft som vill oss människor ont…Jag tror att det finns en tanke bakom den liberala utvecklingen…när könsrollerna brys ner.” Samhället får mindre parbildning och mindre barnafödande, och därmed uppmuntras invandringen för att inte befolkningen ska åldras, konstatera hon.
”Låt oss vända på infallsvinkeln nu och tala om det positiva med manligt och kvinnlig”, säger hon plötsligt efter en stunds dialog. Vi borde inte bara anfalla de moderna men även lyfta fram det traditionella, förklarar hon.
Felicia talar om den stabilitet som könskontraktet en gång i tiden upprätthöll, med en kvinna som huvudsakligen hade hand om hemmet medan mannen var den försörjande parten.
”Ekonomisk trygghet skapas av att någon kan ro om barnen i hemmet medan någon skapar en ekonomisk grund för framtiden. Det blir även lättare för den ena parten att satsa på karriären när denne vet att den har en trogen partner som sköter om barnen”. Vår krönikör konstaterar att barn behöver förutsägbarhet och rutiner.
”Traditionen ger oss detta!”
Förr var det viktigt att personer inte avvek ifrån normen, menar hon. Idag har otrohet och polyamorös livsstil blivit underhållning på TV, säger Felicia därpå. ”Helt plötsligt blev det frisläppta beteendet acceptabelt.” Hon vill dock inte se att samhälle där exempelvis kvinnor som misshandlas inte kommer loss ifrån äktenskap. ”Vi behöver hitta ett balanserat mellanting mellan nu och förr.”
Beteendemönster sätts för livet
Brölloppsringen var den yttersta symbolen för familjestabilitet, poängterar Felicia. Barnen fostrades tidigt in av kyrkan, skolans undervisning och av familj om att detta var en absolut sanning. De lärde sig att den stabila familjeordningen kom via kvinnlig och manlig tvåsamhet. ”Punkt slut.”
”I det traditionella samhället fanns absoluta rätt eller fel. Förlovning var ett löfte som skulle följas upp med ett bröllop inom en rimlig tid, förklarar hon. Idag har förlovning blivit ett civilstånd, säger hon därjämte, som kan pågå i år, brytas och återupptas när det passa sig för individen.
Ungdomar experimenterar på en nivå som är skadlig, poängterar hon till oss när vi fördjupar oss i hus just ungdomar påverkas av denna normlöshet.
”Den sexuella öppenheten har gått för långt, testa nya saker och utmana gränser har blivit ett slagord i tv och media”, konstaterar hon snabbt.
”Men kommer man in i det tänket som tonåring är risken stor att man sen har svårt att komma ifrån den öppen synens beteendemönster på det sexuella och emotionella området.” Det blir en livsstil som föräldrar, i de fall de får barn, tyvärr kan föra vidare till sina barn, menar Felicia. Hon talar därpå om en ung generation som aldrig mognar. ”Att släppa loss och att leva ut alla ens fantasier verkar vara viktigare än att växa upp”, konstaterar hon. Felicia skildrar även män kring 50 årsåldern som flirtar med henne när de egentligen borde ha fullt upp med att ta hand om sina tonårsbarn.
Vi väljer även att göra intervjun aningen mer personlig då vi är övertygade om att många av krönikornas läsare gärna är nyfikna på hur hon själv ser på livet gällande dessa frågor. Hur ser du personligen på barnafödandet, undrar vi härnäst.
”Jag vill skaffa barn men jag har många kompisar som inte vill skaffa barn och det snackas bland killar att kvinnans kroppar förstörs av barnafödande.”
En graviditet är någonting fint enligt mig, men idag är det så vanligt att killar klagar över att tjejens utseende och kropp försämras efter havandeskap, som tyder på hur omogna många har blivit.”
”Många av mina kompisar vill därför inte skaffa barn då de är rädda för att kroppen kommer se annorlunda ut, och att man missar en massa saker i livet om man får barn. De får därutöver ofta lära sig att barn är så jobbiga, att man missar massa saker i livet om man har barn…”. Felicia känner att hennes generation uppmanas till att inte skaffa barn i någon större utsträckning.
Vad har du för garanti som tjej att en kille stannar hos dig långsiktig om du blir gravid i ett samhälle utan straff för den som avviker ifrån sin familj, frågar vi henne.
”Nej…man får nog räkna med att man får stå själv om man råkar blir gravid och bara vara glad om så inte är fallet.” Samhället kommer knappast sätta krav på någon.” Det är ett problem i och med att många växer upp alldeles för sent och vill inte ta ansvar för sina handlingar, utan vägledning och krav ifrån kollektivet, säger hon.
Tjejer är mer mottagliga för denna negativa påverkan
Hon är inte helt säker, men hon har en känsla av att väldigt mycket av denna liberalisering vänder sig till kvinnor. Felicia anser att de är än viktigare för kvinnor att de skyddas ifrån den postmoderna relativiteten som bryter ner absoluta sanningar.
”Tjejer är mer emotionellt styrda och därför behöver vi klarare riktlinjer. Vi blir mer påverkade när allting faller samman och risken är stor att vi söker oss till fel sällskap.”
Av allt att döma har feminismen tilltagit i kraft de senaste åren, medger hon. Den är idag inte bara en politisk strömning men en allmänt acceptera agenda inom den offentlig sektorn och i skolan, bedömer vår krönikör.
”När jag gick i mellanstadiet och i början av högstadiet pratades det ingenting om feminism, men när jag började i 8:an så kom det och lärare hade egna åsikter som de tog in i undervisningen”, berättar hon.
”Detta var startskottet på det med feminism och nu har till och med genusundervisning kommit in i läroplanen, har jag hört av vänner som är några år yngre än mig.” Felicia bedömer att allt har ”exploderat” på 5 år.
Relativismen lockar fram osäkerhet och psykisk ohälsa
Killar kan få för sig att de nästan bör ha på sig klänning ibland i förskolan. Därpå är det inte är självklart att tjejer ska ha feminina färger på sina kläder, inser vi på redaktionen när vi skrivit artiklar om genusdiskursen.
Felicia bedömer att vissa mammor blir utsatta för så kallad ”mom shaming”, bara för att de klär sina barn i rosa klänningar och rosetter. ”För man får absolut inte förespråka de tydliga könsnormerna då det anses vara exkluderande för de som inte passar in i normen.” Däremot ska man exkludera de tjejer som är väldigt feminina och de killar som är väldigt maskulina för att minoriteten som inte passar in där, ska känna sig som alla andra, bedömer Felicia Axelsson.
”Redan här triggar samhället i gång dessa idéer, som leder till att ungdomar vill ta hormoner och göra könsbyten”, säger vår krönikör Felicia Axelsson.
Den ickebinära könstanken är ytterligare en ”dimension för att göra människor ännu mer osäkra”, argumenterar Felicia eftertänksamt. Hon tror att många förväxlar personlighet med könsidentitet. ”Man säger att det finns tusen olika kön men att jag tror mer det handlar om att folk längre inte ser skillnad på kön och olika personligheter varav tex vissa kvinnor är långt ut på den feminina skalan, medan andra kvinnor även har vissa manliga drag osv.”
”Vi lever redan i turbulenta” tider, poängterar hon, ”en tuff arbetsmarknad…bostadsmarknaden är omöjlig för den yngre generationen och så vidare.” Liberaler och vänstersinnade vill hela tiden hitta fler argument för att inkludera fler människor in i ”relativismen gemenskap”, menar hon. ”Och det blir allt enklare då allt fler är osäkra på de existentiella frågorna kring deras liv.”
”X och Y kromosomer avgör könet…Det är fel att säga att man är ickebinär för att man har en viss personlighet, och i många fall en personlighet som man fått påtvingad.” Återigen ser vi samhällsdiskursens attack mot de absoluta sanningarna som Felicia vill vårda.
”Många känner sig nog starka inom HBTQ-rörelserna…att deltagarna känner att de gör något för samhället…men det blir så fel…rörelsen får en samlande kraft genom att den livnär sig på osäkerhet och erbjuder påhittad säkerhet…en gemenskap som bygger på en uppdiktad verklighet”, förklara Felicia med en stark övertygelse i rösten.
”Kvinnor mår bra av män som tar hand om dem och män behöver en kvinna som är kvinnlig som ger trygghet åt familjen.”, säger hon därpå.
Familjen som aldrig blir till – ekonomiska kortsiktigheten
Vi återkommer till den förlängda ungdomen som samtalsämne. Och konstigt är det ej då vi sitter och samtalar med en ung kvinna som uppvisar mer traditionalism i sitt tankegods än många som idag är medelålders gör.
”Folk söker kanske förhållande för att få någon sorts fysisk närhet, men inte för en familjeplanering.” Felicia nämner att de flesta i hennes ålder försöker satsa på karriären först, vad nu ordet karriär betyder. ”De flesta akademikerna blir trots allt bara överkvalificerade pappersvändare på en arbetsmarknad som är väldigt svår att avancera på”. Det borde nästan vara mer värdefullt idag att fokusera på familjegemenskap än för 40-talisterna som mötte en expansiv arbetsmarknaden med karriärmöjligheter.
”Men som sagt, vissa väntar tills ända upp till 35–40 årsåldern innan familjeplanering kommer på dagordningen och då kan de biologiskt vara för sent.
I samhällsdebatten förespråkas det att frysa in ägg i stället för att skaffa barn i ung ålder, en trend som hela vår redaktion känt av när vi vid tillfällen läst igenom mainsteammedias familjelivsspalter.
”Det finns inte någon garanti att det kommer att fungera med att frysa in ägg. Att man allt mindre vill göra mer och mer saker den naturliga vägen säger någonting om de destruktiva krafter som påverkar oss alla just nu”, anser Felicia.
”När jag berättar att jag drömmer om att få planera barn med en och samma man inom en snar framtid så reagera många på det som om det är någonting konstigt. Men det är min målsättning.”
”Men varaktighet är konstigt, tycker folk, speciellt i ung ålder”, konstaterar Felicia lite sorgset. Det finns någonting konservativt över tanken att människor, relationer och nationer ska hålla över tid, säger hon därpå. ”Men då måste varaktighet bli idealet igen på samtliga dessa nivåer, från familj till nation”. För utan den stabila familjen och den sociala reproduktionen kan aldrig nationen överleva.
Det samma gäller egentligen pengar och stabilt sparande som hon ser som väldigt tajt sammankopplat till den stabila familjen och det hållbara samhället. ”Många yngre sätter status i att konsumera, och inte spara inför framtiden”, tror Felicia Axelsson. Det vore fördelaktigt om fler värdesatte sparande. ”Alltid lättare att spara om man är två vuxna i en långvarig relation eller äktenskap.”
Globalisterna har lyckats tryckt upp bostadspriserna med massinvandring. Därpå har jobben försvunnit genom företagsflykt till låglöneländer.
”I denna situation vore det ju än mer logiskt att människor inte var individualister och byggde liv och ekonomier tillsammans. Men konstigt nog så gör de motsatsen”, konstaterar hon bestämt.
Är familjen och traditionella värderingar avgörande för ekonomin? Ställer vi som naturlig följdfråga, när vi sitter med efterrätten denna vintereftermiddag i Stockholm.
”Jag men absolut”, svarar Felicia. ”Idag är rikedom vad du äger för någonting och huruvida konsumtionslån används är i grunden irrelevant.” Hon bedömer att allt fler människor vill låna för att köpa konsumtionsvaror vars värde kraftigt sjunker så fort de lämnar butiken.
”Märkesjackor, nya bilar, allt möjligt ger status idag.”
Kärnfamiljen är på många sätt billigare, folk konsumerar troligtvis mindre när de har gemenskap, känner hon. Man är två vuxna som hanterar ett hushåll, om inte två heltidslöner, i alla fall en som tar hand om hemmet mera så att den andra kan satsa på företagande eller karriär fullt ut.
Problemet är att den globalistiska ekonomin tjänar på ”konsumtionshets” – än mer när det sker med lånade pengar som ger bankerna ränta, misstänker Felicia Axelsson. Därför tror hon att människor påverkas till det individualistiska, trots att tiderna erfordrar motsatsen.
”I och med att många blir individualistiska har den nya världsordningen förstört den naturliga lösningen i denna tuffa situation.” Detta gör familjen, och i sin tur nationen, sårbar, säger hon därefter.
I en familj, när man vet att man har barn, så vill man nog även spara mer långsiktigt i placeringar som växer över tid, såsom fonder osv, tänker Felicia. ”Hela ekonomin mår nog bättre när folk inte belånar sig och gör kortsiktiga riskplaceringar. Stabilitet är bra för all form av tillväxt, social och ekonomisk.”
Vi på redaktionen har under intervjuer med ungdomar snappat upp att en hel del killar anser att en tjej är så dyr att de hellre avstår. Vi frågar vår krönikör om hon tror att detta hör ihop med viljan att ”bränna sina pengar på sig själv.”
”Absolut…tror att det hör ihop”, svarar hon. Inte bara är familjen ett bra incitament för ekonomisk långsiktighet! Men ekonomisk kortsiktighet leder till att många inte vill binda sig till någon annan och spara till någonting större sina egna behov.”
Vi gör även en historisk reflektion kring hur äktenskap, äktenskapsskillnad och ekonomisk utsatthet hör samman.
”En skilsmässa var en stor sak för att par generationer sedan, folk var vana vid konceptet – tills döden skiljer oss åt. Att bryta upp var en stor händelse, bedömer Felicia. Traditionellt stigmatiserades dessa uppbrott för att de var skadligt för familjers ekonomi och socialt väldigt röriga.
Enligt många historiker var söndrade och fattiga familjer en belastning för dåtidens mycket fattigare samhällen och en tragedi för familjemedlemmarna. (Ohlander, Ann-Sofie, Kärlek, död och frihet: historiska uppsatser om människovärde och livsvillkor i Sverige, Norstedt, Stockholm, 1985)
Sammanfattningsvis anser Felicia att hela samhället behöver ta till sig ett långsiktigt perspektiv i allt som sker i samhällsorganismen. Familjen behöver bli en evighetsfaktor – tills döden skiljer den åt. Män och kvinnor behöver interagera med avsikt att bilda just denna familj. Och som en produkt av detta ska ekonomi och det sociala runtom familjen och i samhället understödja de eviga och hållbara dygderna.
Hennes hållning är solklar och vi kan med stolthet berätta att hon är vår kvinnliga krönikör hela valåret och längre än så.
