Prenumerera
Prenumerera

Felicia Axelsson: Traditioner – beprövade svar på eviga frågor

Traditioner och högtider är starkt förknippade med en specifik kultur och den historia som kulturen växt fram genom. Traditioner skapar en gemenskap i nation och familj. Den sammanhållande kulturen i Sverige har förankring till just vår historia. Vi firar exempelvis julen på julafton här och inte på juldagen för att aftonen en gång i tiden växte fram ur forntidens midvinterblot på just den dagen.

Den brittiske filosofiprofessorn Sir Roger Scruton ska ha sagt att: ” Traditions are answers that have been discovered to enduring questions”. – översatt:  ”Traditioner är svar som har upptäckts till bestående frågor”.

Han definierar traditioner som någonting mer än bara ytliga riter. Sir Roger fångar in den djupare anledningen till att traditioner växt fram – när han ser dem som samlade erfarenheter över generationer som ska vägleda oss genom livets svåra frågor.

När det postmoderna samhället och media försöker göra svensk kultur och tradition mer och mer obefintlig och ibland ifrågasätta ifall det ens finns en unik svensk kultur blir jag rädd för vart vårt samhälle är på väg.

Traditioner är värda att bevara och att föra vidare, såsom det har gjorts i generationer innan oss. Ordet ”tradition” kommer ifrån latinet och betyder ”överlämnande”. Det är viktigt för oss människor att känna en gemenskap samt trygghet i att någonting fortfarande är bestående – trots att tiden rusar fram så återkommer vi till dessa tidpunkter på året som firas och på samma vis.

Högtiderna binder samman året och hör även tydligt samman med årstiderna. När kylan smyger sig på och mörkret faller så tänder vi adventsljusstaken som ett ”ljus i mörker” – ett koncept som fanns även innan kristendomen i denna mörkaste månad december.

Frälsaren var född när de mörka och jobbiga tiderna nu närmar sig en vändning.  Att ljusare tider skulle inträffa firades givetvis in. Vi firar troligtvis denna glädjens och ljusets högtid i kontrast mot den mörkaste av vinter, som var än mer påtagligt för de människor som levde utan moderna bekvämligheter.

Inför jul har det alltid varit mycket jobb och förberedelser, ibland flera månader innan själva högtiden. Men förväntningarna för de olika datumen är cementerade i traditionen. Därmed har hela familjerna ett mål att eftersträva. De exakta kraven kan visserligen innebära stress, men de är just dessa krav som gör att vi verkligen samlas runt planeringen och slutligen runt granen och julklapparna.

Sedan får alla sitta tillsammans med familjen och släkten på julafton, äta god mat och se lyckan i barnens ögon när de får träffa jultomten. Barnen lär sig dessutom konceptet gemenskap och att tänka på andra när de fått vara med och välja ut julklappar. Att hjälpas åt inför jul, men även att tänka ut en julklapp att ge till någon man tycker om är en lärdom i mänskligt samspel. Det är en högtid för familjen att samlas och via gemenskap utgöra motvikt mot det mörka och bistra.

Sedan kommer påsken när Jesus återuppstod, alldeles lagom till när naturen återfår liv efter att vinterkylans karga grepp släppt. Inte är det förvånande att ägg som ska öppnas blivit en symbol för barnens lekar till påsken.

Därefter kommer midsommar där fruktbarheten åter har blivit dagordningssättande. Vid sommarsolståndet firas det och alstringskraft blir huvudtemat i en årstid när allting grönskar och värmer – utifrån urnordisk sed.

Midsommar firas med familj och vänner – vi äter gott och dansar och sjunger på ett mer lustgivande vis än vid julens djupsinnade melodier. Tjejer gör gärna en krans av egenplockade blommor.

I den gamla folktron skildrades midsommarnatten som magisk och att den förde med sig helande krafter. Man samlade in läkande element ifrån växtriket under dagen för att dessa skulle ha en extra inverkan. Det talades om att somliga rullade sig nakna i midsommar-daggen för att stärka hälsa och virilitet. Flickor skulle även, under tystnad, gå ut på kvällen och plocka sju blomstersorter för att lägga under kudden inför kvällen. Och i denna magiskaste av nätter skulle de drömma om sin framtida make. Dessa riter och traditioner lever fortfarande kvar i varierade utsträckning.

Sommaren var således en tid för att hitta kärlek och passion, som symboliskt uttryckt skulle vara grunden för en framtida familj – en trygghet när vinterstormande senare blåser som kallast. Traditionen visar därmed vilket livsmönster som är att förorda och detta leder oss mot familj och gemenskap.

Dessa traditioner får en djupare innebörd när de beskrivs i mytologiska och religiösa ordalag. De inger hopp i jobbiga stunder, vare sig det är i vardagen eller vid katastrofer i livet. Traditioner får oss att förstå att vi ibland behöver bevara och upprätthålla saker, ibland till och med offra en del av vår tid, såsom inför julen, för att få någonting större tillbaka.

När svensk kultur ifrågasätts och samhället blir alltmer rotlöst är det viktigare än någonsin att kämpa för och bevara alla våra traditioner. Traditionen är det eviga svaret på frågan om hur vi svenskar bör leva.

När kulturen och traditionen bryts ner avviker människor ifrån de svar som traditionerna ger på de eviga frågorna. Då falla människan, familjen och där via nationen samman.

Krönikör Felicia Axelsson