Under stora delar av 1900-talet har det feministiska argumentet för ökad sexualiseringen varit att kvinnlig tillfredställelse och ställning ökar vilket är ett resultat av en liberalisering i samhället. Rätten att göra vad du vill med din egen kropp antas höja kvinnans värde, menar liberaler och feminister. Jag som konservativ delar inte den uppfattningen.

Samhällsdebattören och psykologen Jordan Peterson problematiserade det hela i samtal med journalisten och författaren Christie Blatchford för ett par år sedan. Peterson ansåg att kvinnor degraderas till inget mer än sexobjekt när samhället och dess institutioner inte längre kräver att manlig och kvinnlig dynamik ska landa i en seriös parbildning. I denna traditionella parbildning var kvinnans roll som fru och moder given. Mannen var den som skapade den robusta socioekonomisk basen för familjen. Peterson bedömer dessutom att en del av de sexuella överträdelserna, vilket var mycket på tapeten i samband med metoo-rörelsens framfart, egentligen är produkter av att det inte längre finns tydliga spelregler kring hur män ska uppvakta kvinnor. I den totala frihetens tidsålder uppkommer lätt missförstånd.

Sedan 68-rörelsen har unga män och kvinnor exponerats för stora mängder sexuellt material som aldrig någonsin förr. Tillgång till internet har troligtvis lett till att porrsurfande krupit längre ned i åldrarna.

Därpå har post-68-samhället en film – och mediaindustri som alltmer vill producera en manlig kontra kvinnlig interaktion av flexibel art. Korta relationer samt sexuellt experimenterade är inte längre någonting för midnattsunderhållningen men har krupit in i lejonparten av spelfilmerna och serierna som sänds på bästa sändningstid.

Den traditionella rollen av kvinnan som mamma, fru och den omhändertagande livspartnern har sakteligen eroderas bort nu när det är möjligt att behandla henne med enbart sexuell intention utan att få sociala och juridiska konsekvenser. Ringen på fingret hade ett värde och var en långsiktig bindning som idag saknas. Istället skiljer sig människor mer än någonsin och det är väldigt problematiskt.

Feminister har lierat sig med materialismen och liberalismen som erbjuder dagens kvinnor en tillvaro där de man knappt kan lita på att en man stannar kvar efter att ringen sitter på fingret och gravidmagen börjar synas. Män har de facto samma problem med kvinnor i och med att de också kan vara rätt ombytliga.

Könsrollerna – någonting objektivt

Jag är övertygad om att könen inte är socialt konstruerade. X och Y kromosomer och biologiska faktorer är ett faktum och högst avgörande. Kvinnan har en naturlig fallenhet för barnfostran.

Jag försvarar givetvis rätten att avvika ifrån normen för de som vill, men jag reagerar också starkt på de krafter som försöker förändra det normativa. Det normala borde istället för att ständigt ifrågasättas av liberaler och socialistiska element premieras i samhället och efterföljas som en norm.

Kvinnor är onekligen mer känslomässiga än män och vi har enligt mig ett större behov av stabilitet runtom oss. Kvinnor behöver inte en relativ syn på vad vi är till för och vilka plikter som män har gentemot oss i både relationer men framförallt i äktenskap. Upphöj vår status igen genom att sätta absoluta krav på vad som förväntas av en man och kvinna i samspel.

Vi lever i ett allt tuffare samhälle, där bostadspriserna skenar, arbetsmarknaden vacklar och våldet eskalerar lavinartat. Därför behöver inte Sverige fler individualistiska män och kvinnor som ser varandra som tillfälliga leksaker. Plikten till familjebildningen behövs nu mer än någonsin och den måste bli högre prioriterat än explosivt samliv.

Så låt oss vända utvecklingen. Sexualiseringen behöver motverkas av politik, skola, kyrka och även vid köksbordet.

 

Svenskt samhälle behöver återigen traditionella könsroller för att kunna bygga stabila hushåll. På så vis fostras framtidens generationer på bästa vis sätt för att sedan själva förvalta konceptet. Då kan kvinnan återfå sin stabila och respekterade status, i en kultur som värdesätter hennes familjebildande förmåga och inte som ännu ett utbytbart ansikte på Tinder.

Krönikör Felicia Axelsson

info@svenskamorgonbladet.se