Måns Axkull: Recension av Dick Harrisons ”Che” Guevara-biografi

2021 publicerade Historiska Media Dick Harrisons skildring av Ernesto Che Guevara. Gymnasielärare (Ystad) Måns Axkull gör en reflektion åt Svenska Morgonbladet. 

Numera finns han överallt. En hel industri har uppstått kring den argentinsk-kubanske kommunisten och världsrevolutionären Ernesto ”Che” Guevara (1928 – 1967). Från muggar, t-shirts och tatueringar tittar den unge revolutionären visionärt uppfordrande på oss. Riktigt vad han uppmanar oss till är inte alltid klart, men bryt upp och gör världen hel igen verkar i alla fall vara en viktig del av budskapet.

Dick Harrison har skrivit en lite spretig biografi om världsrevolutionären. Dels om den ofta tämligen misslyckade revolutionären, dels om den Che som levt vidare som legend och som dyrkas av miljontals unga runt om i världen.

Den första historien blir tämligen tröttsam. En förläst överklasskommunist med astma som av olika tillfälligheter blir revolutionshjälte på Kuba och sedan efter ett kort mellanspel med olika officiella uppdrag på ön ger sig ut för en misslyckad världsturné med världsrevolution som mål. Som avslutning skjuts han av den bolivianska militären i en utomrättslig avrättning.

Lite förvånande är att Harrison är närmast neutral inför den historiske Che. Visst tar Harrison fram en del komprometterande saker om honom. Han hade Stalin som idol, verkade ha lätt för att döda, njöt kanske till och med av det, och var en kvinnokarl av stora mått (Åtminstone fram till det att han mötte sitt livs kärlek Aleida March, som möjligen gjorde honom till en trogen familjefar). Som mycket i Ches liv är det inte lätt att se var gränsen mellan myt och verklighet går. Säkert är i alla fall att han var viktig för att störta en diktatur, men sedan aktivt deltog i uppbyggnaden av en annan.

Nästan frikopplat från den historiske Che finns faktiskt den historiskt viktige Che. Revolutionshjälten som med ofrivillig boliviansk hjälp blev martyr för världsrevolutionen. Det är denna legend där gränsen mellan vad som verkligen hänt och inte hänt som gör Che till en människa att komma ihåg. Det är också notoriskt svårt att hitta säkra uppgifter om Che. I stort sett alla källor är antingen devota hjälteporträtt eller ”avslöjanden” av vilken genomond människa han ”egentligen” var. Det är inte ont om källmaterial men få människor stod neutrala inför revolutionshjälten.

Harrison lyfter fram den Kristuslika sidan hos honom. En misslyckad upprorsledare som genom sin död vinner den största segern. Det finns absolut tydliga paralleller och han dyrkas idag faktiskt som ett slags helgon i de trakter där han sköts. Men på ett psykologiskt plan går tankarna snarare till James Dean och ”Rebel Without a Cause” (1955). Che tycks driven av en inre oro som gör att han hoppar från ett revolutionärt företag till ett annat utan att blinka. Under hans mer fredliga perioder som exempelvis kubanska riksbankschef glänste han inte precis. Han utvecklas från en extrem ståndpunkt till en annan och blir så småningom för vänsterextremistisk för det kommunistiska Kuba.

Den historiske Ches världsbild tycks ha varit en mycket enkel konspirationsteori. Allt som var illa överallt i världen kunde skyllas på Västerlandet i allmänhet och USA i synnerhet. Samma världsbild har i olika varianter drivit allt från antikens terrorister fram till al-Qaida och IS. Vem den store satan är har varierat, men lyckoriket har alltid väntat om hörnet. Bara detta ”evil empire” slutgiltigt störtas och de genuina människornas återges sin frihet tar historien i någon mening slut. Det är en biografi om Che och fokus ska förstås vara på huvudpersonen, men nog skulle Harrison åtminstone kunnat försöka placera i honom i ett större sammanhang.

Bilden av kulten kring Che gör boken läsvärd. Det är så han gått till historien. Men för mycket tid ägnas åt den historiske Che, som när allt kommer omkring bara var en lika sexig som misslyckad världsrevolutionär. Boken saknar också ett bredare och mer psykologiskt perspektiv. Varför slår denna myt och legend an så mycket bland unga människor idag? Hans idéer var närmast bevisligen fel och han misslyckades i nästan allt han företog sig.

Måns Axkull