Prosten Per-Anders Grunnan är kyrkoherde för Stigens kyrka och ägare av Hensbacka herrgård. Svenska Morgonbladets redaktion besökte honom till allhelgonahelgen 2020. Vi tar in på patronens herrgårdshotell där vi mottas av en utsökt middag och trevlig samvaro med lokala aktörer från orten och från godset. Efter en stillsam och fridfull natt tar han emot oss till en buffélunch i herrgårdens matsal tillsammans med hans familj.

© Svenska Morgonbladet

Vi slår oss sedan ner i salongen för kaffe och börjar samtalet kring synen på kristendomen i det svenska samhället. Det tedde sig som en naturlig utgångspunkt i en värld där allt traditionellt profaneras.

Hur anser du att kristendomen står sig idag i det svenska samhället?

-Budskapet i sig själv står sig lika bra som någonsin och evangeliet åstadkommer befriande förändring och frid i enskilda människors liv på ett förnyat sätt”, säger han eftertänksamt.

Det finns en större öppenhet idag än på 1960-talet för kristendom. Nu finns inte fördomar på samma sätt som då, konstaterar han. När allmänheten väl möter en kristen eller Guds ord i någon form så är det inte med automatik det avisas som under 68-rörelsens svallvågor. Det märks mer nyfikenhet idag, säger kyrkoherden som dagligen träffar olika sorters människor.

”Hur sekulariserade politikernas vår kyrka?” blir vår naturliga följdfråga.

-Det har varit en medveten plan sedan makarna Myrdal gjorde upp sina planer på 1930-talet att riva ner den kristna moralen, familjen och kyrkan. Ecklesiastikminister Arthur Engberg (S) lade fram konkreta planer för hur Svenska kyrkan skulle vingklippas och sekulariseras för att bli ofarlig för socialdemokratin. Deras metod var att göra det steg för seg, berättar kyrkoherde Grunnen.

Kyrkobesökande hade sjunkit, bedömer Per-Anders, i hela landet vid denna tid.  Men den starka kyrkväckelsen i Bohuslän har påverkan än idag, vilket leder till att gudstjänstbesökande är högre här än i t ex Mälardalen. I Bohuslän finns det en generation som blivit undervisade i katekesen fram tills 1980-talet. Det finns mer erfarenhet av de konservativa kyrkotraditionerna här, säger han.

”I Bohuslän är det inte så många mil mellan varje konservativ präst.” Den gamla kyckväckelsen var särskilt stark mellan Varberg och Uddevalla och höll sin styrka levande ifrån 1800-talets mitt fram till 1900-talets första decennier. ”Sekulariseringen gick långsammare fram här.”, bedömer han.

Per-Anders satt i kyrkomötet 1998–2000, som politiskt obunden. Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkans riksdag. Han satt således med i kyrkomötet det år som förberedelserna gjordes för att skilja kyrkan ifrån staten.

”Problemet är inte staten”, säger han till oss när vi reflekterar just om åtskillnaden mellan kyrka och stat. ”Problemet är politikerna som har makten över kyrkans beslutande organ. De som har makten i kyrkomötet tar fram läror som strider emot bibeln. Könsneutrala äktenskap är en irrlära som togs fram”, menar han. ”Att ge samtycke till synden är lika illa som att själv utföra den.”

-Det man behövde komma åt var mobbning av t ex människor med en annorlunda dragning, men istället blev det politikernas agenda som blev avgörande och då avkristnades istället det kristna äktenskapet mellan en man och en kvinna, förklarar Grunnan.

Liberaliseringen av kyrkan

Vid kyrkomötet 1957 avvisade en majoritet förslaget att prästviga kvinnor. Alla professorer i Gamla och Nya Testamentet i Uppsala och Lund var emot, med argumentet om att ”accepterar man det kommer fler irrläror, då slutar det med att man accepterar gnosticism”, berättar Per-Anders. Kungen Gustav VI Adolf var också emot prästvigningen av kvinnor och det förargade tongivande politiker att de inte fick medhåll, förklarade Grunnan.

Under 1958 års kyrkomöte gjorde politikerna en kupp. Via politiska tillsättningar inför nomineringarna i kyrkomötet svängde kyrkomötet det året med nya mandat. Det var ett övergrepp utifrån som förde med sig liberalisering. Kyrkan som sådan förändrades inte direkt, men kriget om Svenska kyrkan var avgjort. Genom s-märkta tillsättningar av biskopar bereddes väg för en stegvis utträngning av kyrkans egna präster och kyrkobesökare, som tror på Bibeln. Några anpassade sig, medan andra mobbades ut. När så dagens ultra-liberala och kulturmarxistiska ledare för Svenska kyrkan slänger masken och börjar tona ner Jesus Kristus på alla fronter fanns det ingen frimodig opposition kvar som kunde ge röst åt känslan av löftessvek och andlig ockupation. Av oro för brödfödan har de flesta valt att tiga och lida, medan några hoppat av hellre än att ta striden om Sveriges nationalkyrka i en tid då själva tron på Herren Jesus själv inte ens är självklar.

Jesus sa, att om ni tiger ska stenarna ropa. När Svenska kyrkans högsta ledning teg om de kristna som slaktades av Islamiska staten förundrades många. Men ”Mitt kors” var en facebooksida” för något år sedan där tre frimodiga kvinnliga präster bjöd in människor att skicka in en bild på sitt favoritkors. Det blev en stor framgång. Dessa kristna kvinnors initiativ uppskattades dock inte av Svenska kyrkans islamvänliga ledning. Efter många turer slutade det med att åtminstone två av dessa kvinnliga bekännare inte längre är präster i samfundet. Därmed är cirkeln sluten. Det var nog inte för att upprätta kvinnan eller få fler präster som kunde sprida evangeliet som somliga ville ändra ämbetets ordning, utan för att knäcka bibeltron rent generellt, framhåller Per-Anders.

Frikyrkan, bekännelsen och suddiga gränser

Vi börjar med att problematisera varför frikyrkan har blivit mest uppmärksammad för konservativ kristendom i Sverige. Många svenskar förknippar konservativ kristendom med den karismatiska frikyrkan för att riksmedia lyft fram den beträffande livsstilskonservatism, medan den lutherska kyrkligheten enbart lyfts fram när det handlar om homoäktenskap och kvinnliga präster och inte den samlade synen på kristen livsstil som den traditionellt kyrkliga kristendomen har.

-De samfund som i dagligt tal kallas ”frikyrkan” saknar lite av den teologiska grundstomme som bär luthersk teologi mer långsiktigt än en generations väckelse, enligt Per-Anders. Tyvärr har bristen på bekännelsemedvetenhet präglat nya rörelser, vilket i sin tur lett till senare generationers moderna tolkningar som öppnar upp för en del suddiga gränser och missförstånd. Luther betonade att varje lära som utger sig vara från Guds Ande utan att stämma med Bibeln är att betrakta som svärmeri.”

Per-Anders ser värdet av hierarkier inom kyrklig ordning som bygger på uppdrag, sändning, men i praktiken även teologisk kompetens och empati. Det kan vara en utmaning i kyrkor idag där pastorn skulle varit en herde efter Jesu sinne och hans ord, men i själva verket inte bryr sig om att bevara församlingen i den sunda läran. Och å andra sidan församlingar där prästen står för sanningen men församlingen inte har en kritisk mängd i sin mitt som stöttar honom i detta. Det blir inte bättre av att man dessutom glömmer av att Uppenbarelseboken kallar prästerna för ”församlingens ängel/sändebud”. Om den himmelske Konungen sänt ett sändebud visar man respekt för ämbetet pga den som sänt honom. Den överdrivna föreställningen att kyrkan alltid är en platt organisation strider mot Nya Testamentet, enligt Grunnan.

Hierarkier måste finnas – eftersom den som avkrävs ansvar också måste få vara den som har sista ordet. Det är inte alla generationer som fattat detta. Denna miss i fostran kan slita på dem som fått uppgiften att leda och styra en organisation. För kyrkans del handlar det om att Gud gett oss en sanning som alltid gäller och därmed utgör tidlös norm för de kristna, menar Per-Anders Grunnan.

Kristendomen som tro i våra liv – förlåtelsen och ett samhälle i förfall

Kristendomen är ett erbjudande, berättar prosten Grunnan som stryker under att människan behöver Gud mer än hon själv fattar. Utan honom vore vi alla förlorade, säger han när vi sitter och dricker kaffe i herrgårdssalongen.

Göteborgs domkyrka.   By Bahnfrend – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=82931155

Förlåtelsens grund är Kristi offerdöd på korset. ”Men kräver inte förlåtelse också omvändelse?” frågar vi kyrkoherden fundersamt, då ovillkorad förlåtelse sällan leder till nya beteendemönster hos människor.

-Nja, jag tror att jag förstår var du vill komma: vi ska inte synda på nåden? Och så är det naturligtvis. Men ordningsföljden för en omvändelse är viktig. Det börjar inte med att jag vill göra Guds vilja, utan det börjar med att den helige Ande kallar mig att följa Jesus genom att lyssna till honom. Guds glada budskap att vi har en Far i himlen som vill oss väl och har en god vilja för oss både här och i evigheten skapar ett förtroende. Vi är alla i utgångsläget bortvända från Gud, som en följd av syndafallet. Men genom att Guds Son blev människa öppnades vägen till himlen då han dog och uppstod för oss. När vi så ser Jesu kärlek skapar Guds Ande tron i hjärtat. Goda gärningar börjar på djupet inte med föresatser, utan med en tro som i tacksamhet mot att själv bära det eviga straffet för synden istället har fått löftet om nåd och evigt liv. Gud ger oss förlåtelse via vissa medel, ordet, predikan eller i skriftlig form, dopet och bikten, och nattvarden. Med dessa medel för Guds Ande Jesu kärlek till oss.” berättar han.

”Finns det en risk att liberala kristna bara fokuserar på evangeliet, dvs Jesus förlåtelse, mer än budorden?” frågar vi honom därpå. Han konstaterar att det kan ligga sanning i detta och förklarar hur det är tänkt.

-Lagen som predikas är diagnosen medan evangeliet är medicinen för att bli botad”. Utan lagen förstår inte människan vad de ska göra med medicinen. När vi blivit upplysta av både lag och evangelium blir vi sedan uppväckta. Då är vi inte längre en sovande syndare utan snarare en vaken syndare och har då ett samvete som är upplyst av Guds bud. ”Man kan inte bli omvänd om man inte gör upp med sin synd” säger Per Anders.

Utan omvändelse med hjälp av lagen kan en falsk trygghet växa fram, bedömer han. En korrekt omvändelse, den enda vägen till omvändelsen, tar sig uttryck via att individen erkänner att denne är helt förlorad utan Jesus. Enligt romarbrevet 7 och 8 blir Jesus och hans makt som störst när man ser sig själv som förtappad i synd.

Konsekvenser av kristendomens, hierarkins och familjens förfall

Det står en staty på Henrik Schartau utanför domkyrkan i Lund. Han var inspiratören och teologiprofessorn i Lund som antände kyrkoväckelse i statskyrkan på 1800-talet. Han dog år 1825. Vid 1800-talets mitt hade hans lärjungar, som läst i Lund, tagit med sig hans andliga själavårds erfarenhet till Göteborgs stifts. Därav en stark kyrkokristendom på västkusten än idag, menar Per-Anders Grunnan.

Men samhället som helhet har idag tappat den andliga kopplingen.

-Därför är självmordsstatistik och den psykiskohälsa ett allt större problem”, förklarar kyrkoherden. Det är en produkt av söndrade familjer, och en oerhört svag gemenskapskänsla i landet och samhället. Föreningsliv och ideellt arbete har numera försvagats kraftigt. Allt detta är en produkt av postmodernism, konstaterar Per-Anders, som tycker sig se att det är värre desto yngre personer vi tittar på – ”det har förvärrats för varje generation”.

I Johannes uppenbarelseboken står det att – ”du är varken ljum eller kall” – andligt liv behöver väckas igen så att Kristus får regera våra hjärtan, fortsätter Per-Anders. Vi behöver en ny katekisation, dvs en förnyad utbildningsinsats i kristen tro, poängterar han – utifrån Luthers lilla katekes. ”Folk visste förr vad som var upp och ner, det vet man inte nu.”

Utifrån dessa tankar blev det naturligt att reflektera kring om straffen i samhället inte blivit för milda för att upprätthålla viktiga ordningar och värden i samhället. ”Är dödsstraffet rätt utifrån bibeln?” blir då en radikalisering av denna problematisering som vi lyfter fram för kyrkoherden på Hensbacka. Utifrån hans prästroll, budbärare åt Kristus, vill han svara utifrån Bibeln. ”I bibeln är det inte fel att ha dödsstraff.” Men ”Du får inte dräpa?” ställer vi som motfråga? ”Att överheten är instiftad av Gud som dennes hämnare är tydligt i Bibeln, svarar han. ”Överheten bär inte svärdet förgäves” skriver Paulus. Du ska lyda din far och din mor, enligt budorden, och i samhället motsvaras denna hierarkiska princip av medborgarnas plikt gentemot sin överhet.

I vilda västern, när man skapade en by utsågs en sheriff med rätt att döda när någon bröt mot lagen. Vi har ju en försvarsmakt, eller hur? lyfter Per-Anders som retorisk fråga. Det är en plikt för staten att kunna ha tillräcklig med försvarsmakt för att skydda sina medborgare. Det är själva definitionen kring vad en stat har för uppdrag ifrån Gud. ”Att skydda de svaga inom riket.” Detta betyder inte att en kristen måste tycka att vi ska återinföra dödsstraff, men man kan inte heller säga att det är en fel lära att förespråka det. Här finns en kristen frihet, som t ex politiker att rösta på det man tror bäst tjänar syftet att hålla ordning och skapa trygghet i landet.

Nationers roll mot globalisterna

Är fria nationers roll i världen bra för klassisk kristendom, undrar vi.

-Det framgår av Skriften att Gud har gett varje land och folk sina tider och gränser. En nation som manifesteras i en egen stat är en god och dessutom gudagiven ordning. Det är säkert med inspiration från Gamla Testamentets monarkiska system som vi fått de europeiska monarkierna och deras stater. Av Nya Testamentet anar vi dock faran med stora imperier såsom romarriket. När romarriket styrdes av hedningar förföljdes kyrkan och de kristna mördades i tusental på en hel kontinent. Men å andra sidan när kejsar Konstantin lät sig döpas och införde kristendomen som nationalkyrka skedde kristnandet av en hel kontinent snabbare. Denna enhet mellan stat och kyrka varade i cirka 1000 år och med tiden hade varje europeiskt land en egen kung och en egen kyrka. Särskilt tydligt blev detta i östra och norra Europa. Kyrkan och kungamakten har alltid gått hand i hand sedan 300-talet. Men numera är kopplingen inte lika tydlig, efter socialismens och liberalismens politiska härjningar under ett sekel. Det som sker nu med byggandet av en europeisk superstat kan vara bekymrande. Man märker hur kulturmarxisterna i Bryssel försöker att med ekonomiska medel tvinga de östeuropeiska länderna som bara njutit 30 år av frihet sedan de befriades från den förra marxismen. När Bryssel samarbetar med globalister såsom Soros, som är känd för sitt manipulerande och subversiva agerande mot små stater, anar vi att det är något i görningen som kan vara ett existentiellt hot mot nationellt oberoende, kristen frihet att utöva sin tro offentligt, familjens och individens integritet. Varje bibelläsare vet att i de yttersta tiderna ska antikrist framträda och försöka tvinga alla på hela jorden att bära vilddjurets märke. Vilddjurets märke har tolkats som ett chip, men kan lika gärna vara att man underordnar sig en ideologi som går rakt emot Jesu lära om de ofödda barnens rätt till liv, äktenskapets skapelsegivna form för en man och en kvinna, samt en icke politiskt korrekt uppfattning att t ex svenskarna har fått Sverige som sitt land och att nytillkomna är gäster, som om de ska få stanna bör försörja sig själva. Den socialistisk modellen med heltäckande bidrag är rent ogudaktig, eftersom det står i Bibeln att ”den som inte vill arbeta inte heller ska äta.” Vidare är det mycket märkligt att vi nu i Sverige har ett politiskt styre som inte värnar att svenskarna är herrar i eget hus även efter år 2040. I dessa avseenden tror jag att ett kristet samvete och kärlek till sitt land och folk matchar varandra väl.

Per Anders och politiken

Som 13-åring gick han med i Moderata Ungdomsförbundet, MUF. Han minns den antikommunistiska vågen som kom när den sovjetiska ubåten U137, körde på grund utanför Karlskrona, 27 oktober 1981. Frihetsretoriken var lockande, men också Högerns ursprungliga koppling till kyrkan.

Per-Anders är i grunden konservativ och nationalist och talar om ett helhetstänk gällande samhället och ansvar. ”Det är en fråga om balans och förvaltarskap”, säger han till oss – en tanke som vi sammanför med Edmund Burkes idéer om koppling mellan dåtiden och framtiden via det historiska förvaltarskapet.

”Helhet över tid.” nämner vi och kyrkoherden i vår dialog. Stärkt äganderätt och långsiktigt nationalistiskt tänk i näringslivet talar han varmt för. De traditionella grundpelarna i konservatismen är ”tronen, altaret, svärdet (försvaret) och penningpåsen”. Man skulle önska att partierna på den högra sidan mer betonade vår historia, vår kyrka, vår trygghet och den fria marknadsekonomin. Alla dessa skulle nämligen kunna åter bygga upp det välsignade Sverige som riskerar att försvinna, som idag närmast ser sig som partipolitiskt obunden. När de gemenskap omkring nationens och familjens långsiktiga behov blir konkret i kulturpolitik, näringspolitik, försvarspolitik, invandringspolitik etc så kan landet med tiden slita sig loss från globalisternas lånekarusell och destabiliseringssträvanden. En ny vision för en pånyttfödd svensk nation som reser sig igen är något att be och arbeta för, säger prosten på Hensbacka.