Du har levt med en dömd pedofil som nyligen släppts ut ur fängelset. Han fick sitta nio år i fängelse, bland annat för att ha gjort sig skyldig till 22 fall av grov våldtäkt mot barn. I dagarna kom ytterligare information om att du länkas till både en andra och en tredje pedofil. Vem är du och vad är du – egentligen? Frågorna är allvarligt ställda från min sida, sannolikheten i att ha nära kontakt med, inte en utan tre pedofiler, är försvinnande liten. Det här börjar närmast likna en pedofilring. https://stoppapressarna.se/…/fredrick-federley-lankas…

Du har egna barn som du låtit leva med den dömda pedofilen. Hur kunde du det? Hur kunde du utsätta dina egna barn för risken att få sina oskyldiga liv förstörda? Vet du ens om de redan farit illa? Eller trodde du att du med din kärlek skulle bota din sambos pedofili? Eller trodde du att han skulle älska dig mer om du visade honom att du trodde så mycket på honom att du lät honom komma nära dina egna barn? Jag vill att du förklarar det här för mig för det här kan jag aldrig förstå på egen hand.

Det var mer. Du har alltså umgåtts tre pedofiler, varav en i skrivande stund sitter i fängelse. Tack och lov för det. I hans dom framgår det att han delar barnporr och fantiserar om att våldta små spädbarn. Våldta spädbarn? Det kan knappats bli mer hemskt än så. Jag kan inte låta bli att undra vilka han delar barnporren med?

Följdfrågan av detta kan inte bli någon annan än: Säkerställer Centerpartiet att Federleys mobiler och datorer gås igenom för att utesluta att deras vice ordförande själv inte ägnat sig åt övergrepp på barn eller konsumerar övergreppsmaterial? Federley är trots allt en tung lagstiftare, och det får inte finnas en skugga av ett tvivel. Demokrati handlar om tillit. Det finns en anledning till varför politiker också kallas förtroendevald.

Jag vet vad jag pratar om, tyvärr. Som barn utsattes jag för sexuella övergrepp av vuxna män i mitt eget hem, på mitt rum, i badrummet, i vår klädkammare, ibland i mammas säng. Alla i vår närhet visste vad som pågick men ingen sa något, för dem rullade livet på som vanligt. Det gjorde det inte för mig.

Första gången det hände sa min mammas ”vän” att det var som att sitta i tomtens knä och gunga lite. Än idag minns jag smärtan av att hållas hårt om min kropp, smärtan som rev inuti mig, blodet som sipprade ner på mina ben. De konstiga ljuden som kom ur ”tomtens” mun. Hur svårt det var att ens stå upp, än mindre gå. Hela min kropp som skakade. I handen höll jag krampaktigt i ett paket ”tomten” gett mig. Jag minns att jag tänkte: om jag hoppar från taket med huvudet först så ramlar jag pladask på huvudet, då kommer inget göra ont längre. Men tänk om jag inte dör?

Det skär i min kropp när jag läser om dig Federley, att du både vetat om din sambos sjukliga begär och att du själv haft nära kontakt med ytterligare två pedofiler. Det får mig att må fysiskt illa att du försöker ljuga om att du inget visste om din sambo. Du visste, frågan är vad hade du gemensamt med honom och de andra två pedofilerna? Det är inte min sak att bedöma, eller utreda men jag hoppas för allas skull att vi får en klarhet i det.

Du skriver i sociala medier, Federley, att de brott din sambo begått är fruktansvärda, obeskrivliga och helt oförlåtliga. Du försöker förmedla en bild av dig själv som ansvarsfull och att vi läsare ska tro att du inte haft någon aning om din sambos sjukliga begär och handlingar. Du vill omvandla dig själv till ett offer. Du är inget offer. De enda offren här är din sambos offer och offer som jag själv.

Du visste. Hela tiden. Du ville ju att dina vänner skulle läsa domen. Varför då? Vad har du för vänner egentligen? Och vem är du – egentligen? Jag ställer mig själv många frågor angående dig just nu.

Nu sitter jag som vuxen och skriver dessa rader. Bakom mig hänger en handknuten gobeläng av Maria och Jesusbarnet. En viktig bild för en kvinna vars tro på mänskligheten sargats i grunden och som mödosamt, dag för dag bygger upp tilliten till människor igen.

Samtidigt bryts jag lätt ner, när jag läser om hur du hela tiden vetat, faller min värld delvis samman igen. Återigen en vuxenvärld som brister, som hellre tiger och avvaktar eller ännu värre, ljuger än tar ställning för utsatta barn. Allt för din egoistiska kärleks skull.

Har det inte varit svårt att tänka bort alla sargade och trasiga barn i din och sambos relation? Har inte barnens smärta stått ivägen varje gång du betraktade dina egna?

De barn som utsattes för din sambo har minnen som bränts fast. Minnen av en ”snäll” vuxen som bara ville ”klappa” och berätta om hur fantastiskt söt och fin hon/han är.

Jag är en överlevare. Ett offer för pedofili. Kom ihåg, Federley, en dag blir vi som svikits/utsatts också vuxna och många av oss hittar vår röst. Jag har hittat min och den kommer jag höja varje gång ett barn överges av makten och vuxenvärlden. Nu hoppas jag innerligt att även Centerpartiet och övriga partier i riksdagen höjer sina röster och visar omvärlden att barn i Sverige på riktigt är skyddsvärda.