Denna vecka var en historisk sådan på den svenska arbetsmarknaden. Under måndagen kunde arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) tillsammans med talespersoner ifrån januaripartierna berätta att avtalsparterna äntligen landat i en överenskommelse. Januaripartierna är nu redo att anpassa resursbudgetering och lagrum därefter, enligt TN.se. ”Vi reformerar arbetsrätten i enlighet med vad vi lovade i januariavtalet”, poängterar Nordmark på en presskonferens.

De politiska processerna sker parallellt med att parterna förhandlat fram ett stort nytt centralavtal som berör liknande frågor. S-regeringen och samarbetspartierna hotade med att gå lagstiftningsvägen om inte arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer hade kommit överens, som troligtvis satt press på de rött sinnade inom fackföreningsrörelsen till att hitta en lösning som passade den moderna och alltmer dynamiska arbetsmarknaden.

Enbart paraplyorganisationer kan underteckna huvudavtal med arbetsgivarsidans centralorganisation. Däremot behöver centralorganisationen , LO, stöd ifrån sina medlemsförbund. Tjänstemännens centralorganisation är sedan ett tag tillbaka nöjda med de liberalare villkor som de kommit fram till med arbetsgivarsidan, SAF.

LO-förbundet Byggnads och Pappers är skeptiska till liberaliseringen. Men både Kommunal och IF Metall är två stora LO-organisationer som står bakom det framförhandlade förslaget och sätter nu press på LO att underteckna det nya huvudavtalet, enligt Kommunals ordförande Toias Baudin.

Från Saltsjöbadsavtal till januariavtal

Saltsjöbadsavtalet undertecknades på Grandhotell i Saltsjöbaden år 1938 mellan Sveriges arbetsgivarförening, SAF, och Landsorganisationen, LO, som paraplyorganisationer. Saltsjöbadsandan skapade en långsiktig fred på arbetsmarknaden via regelbundna avtalsförhandlingar som vanligtvis ledde till smidiga och fredliga justeringar av löne – och anställningsförhållanden. Saltsjöbadsandan formaliserade en förhandlingsordning som möjliggjorde samförstånd och stabila förhållanden för den basindustri som byggde sin organisation på en standardiserad och rigid struktur.

Statens politiker klev visserligen in och lagstiftade kring en del arbetsrättsliga områden under 60 -och 70 – talet med bland annat MBL (Medbestämmande i arbetslivet), LAS (Lag om anställningsskydd) samt semesterlagen som huvudexempel. Men det fördes en rigorös dialog med parterna när förarbetena till dessa lagstiftning arbetades fram.

Finanskrisen på 1990-talet medförde en ny sorts arbetsmarknaden. Kortsiktigare och föränderliga anställningsbehov ökade när de svenska ekonomi allt mer konkurrensutsattes ifrån internationella krafter och låglöneländer och detta än mer för varje ny lågkonjunktur.

När regeringen Stefan Löfven tillträdde januari 2019, efter Löfvens expeditionsministär, var stödpartierna, de så kallade januaripartierna, överens om en lång lista av reformområden vilka de skulle genomföra. En av dessa områden var modernisering och liberalisering av LAS och arbetsrättsliga regelverk.

Partierna satte därmed press på att arbetsmarknaden parter och krävde att förhandlingarna skulle landa i ett avtal, ett avtal som nu i praktiken är i hamn. Politikerna hotade de facto med att lagstifta över parterna huvuden om förhandlingarna strandade.

De banbrytande förändringarna som nu kommer genomdrivas är sammanfattningsvis dessa.

Fler möjligheter till undantag ifrån turordningsreglerna möjliggörs. Förhoppningen är att detta skapar en högre grad av flexibilitet för arbetsgivarna medan en ny form av visstidsanställning tar form. Därpå blir uppsägning av personliga skäl tydligare i regelverken och även mer tillämpningsbar för arbetsgivaren.

Samtidigt var parterna på arbetsmarknaden överens om att möjliggöra för ökat stöd till omställning på arbetsplatsen och kompetensutveckling av personal inför framtida förändringsbehov. Januaripartierna är beredd att skapa en ny omställningsorganisation ifrån offentligt håll där pengar kan budgeteras för att underbygga vidareutbildning, likt ett parallellt CSN, eller stödsystem för utbildningar i samklang med parternas nya inriktning gällande omställning.

Vänsterpartiet anser att arbetsgivarsidan fått ett förhandlingsövertag i och med att regeringen samt stödpartier hotat om lagstiftningsvägen innan förhandlingarna påbörjade. Denna retorik, menar Vänsterpartiet, gav arbetsgivarsidan en vetskap om att oavsett hur mycket de bjöd till i överläggningarna så skulle de få en liberalare arbetsrätt.

Därmed överväger Vänsterpartiet att fälla regering, någonting de saknar stöd för i riksdagen, av allt att döma utifrån debatten som pågått i media de senaste dagarna. Moderaterna och KD gillar trots allt en liberalare arbetsrätt och låter således Stefan Löfven sittar kvar som stadsminister.

Under dagen hamnade Stefan Löfven och Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dagostar i het debatt om marknadshyror, rapporterar SR, som ytterligare visar på den allt mer liberala väg som socialdemokratin tvingas in på när de gjorde allt för att behålla regeringsmakten 2019.

Spricka mellan S och V ökar således.  En under gårdagen publicerad SCB undersökning visar dessutom hur Socialdemokraterna tappar LO-medlemmar. Risken är stor att dessa väljare flyr till vänsterpartiet.